Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FROD, adj.1, numera bl. i ssgr FROD- frω3d~.
Ordformer
(fro- (i ssgr) 1644 (: fro-wuxen)—1894 (: Froväxt). frood 1641. frod- (i ssgr) 1690 (: Frodwäxt) osv.)
Etymologi
[jfr nor. dial. fro, svampig; av samma stam som FROD, sbst.; eg. skummande; jfr FRODIG]
(† utom i ssgr) livskraftig, yppig, blomstrande; i ssgr äv. övergående i bet.: (på grund av för frodig o. hastig växt) mindre fast, lös; jfr -GRAN, -VÄXT 1 slutet. Min Lifztidh frood / i blomster stood. Wivallius Dikt. 109 (1641).
Ssgr: FROD-BLADIG. (numera föga br.) som har frodiga blad. Adlerbeth Buc. 112 (1807). Frodbladiga växter. TurÅ 1904, s. 151. —
-GRAN. (†) frodväxt gran; gran med mycket lös ved. Dahlman Humleg. 23 (1748). Gissler IVetA 1751, s. 21. NorrlS 96 (1798). —
-GRAN-RIS. (†) Hackat fro-granris. Celsius Alm. 1732, s. 30. —
-VÄXT, p. adj.
1) (i fackspr.) som utmärker sig för en yppig växt, frodig; äv. övergående i bet.: mindre fast, som mest består av ytved. De store ock froväxte bladerne. YtterlUndervTobPlant. 1728, s. 4. Skogvakt. 1891, s. 24. särsk. (numera föga br.) om människa l. djur: som är av en kraftig kroppsväxt, fyllig, frodig; förr äv.: som växt sig stor o. stark, fullvuxen. När Sinfiotle var froväxter, då tyckte Sigmunder sig hafva nog rönt honom. Björner Vols. 17 (1737; i den isl. texten: frumvaxta). En frisk stor frodväxt hund. Gadd Landtsk. 2: 161 (1775). Cederschiöld QvSlägtl. 2: 297 (1837).
2) (†) bördig. Landthafren är ett Teckn af Frodwäxt Åker. Rålamb 13: 16 (1690). —
-VUXEN, p. adj. (i fackspr.) = -VÄXT 1. Stiernhielm Arch. Dedic. C 2 b (1644). 2NF 5: 199 (1906).

 

Spalt F 1563 band 8, 1926

Webbansvarig