| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FROMMA frωm3a2 (fròmma (med) sl(utet) o Weste; rimmande med komma (trol. avseende ett i vissa folkmål förek. uttal med öppet o) Messenius Christm. 218 (c. 1616), Ps. 1819, 424: 1; rimmande med blomma Stiernhielm Parn. 3: 4 (1651, 1668)), r. l. f. ((†) n. GR 16: 750 (1544), RP 6: 36 (1636), Crusenstolpe Tess. 1: 141 (1847)); best. (†) -an (VDAkt. 1677, nr 373, Björner HalfdBr. 23 (1737); möjl. att hänföra till FROMMAN; se FROMMA, v. avledn.); o. FROMME, m.
1) (†) goda gärningar. Ia, tacke gud och loffue tich, / All folk med dygd och froma. Ps. 1536, s. 39. Svart Gensv. I 7 b (1558; ironiskt).
2) (†) heder, ära. SvForns. 1: 225. Tu kant ther tig vara föga tiil frome, vtan huar mann tiil speij och åtlöije. GR 9: 268 (1534). När .. (Ansgarius och hans följeslagare) till Kesaren komma, / Wnfås the medh mycken froma. Messenius Christm. 218 (c. 1616).
3) (i sht i skriftspr.) nytta, gagn, fördel, bästa; numera i sht i uttr. (handla l. göra l. vara l. lända osv.) till fromma för ngn (l. ngt) l. (handla osv.) ngn (l. ngt) till fromma l. (handla osv.) till (ngn gg för) ngns (l. ngts) fromma; stundom föregånget av mycken l. stor l. ringa l. föga l. liten l. ngn l. ingen; i ä. tid ofta i förb. med liktydigt ord. Thet wore eder til jngen froma huar bergsbrukningen worde förlagdt (dvs. lades ned). GR 7: 34 (1530). Alt .., som kan lända fäderneslandet .. till fromma och fördehl. RARP 9: 321 (1664). Mången gång hafva de mest heterogena ämnen kommit till samma utskott, till föga fromma för utredningen. De Geer Minn. 2: 43 (1892). (Trollhättefallen ha) tagits i anspråk för industriens fromma. 2NF 29: 845 (1919). — särsk. i numera obr. förb. Så monge som her til haffua warit gudz bödhelar haffua hafft ther lithen froma aff. OPetri PEliæ d 2 b (1527). Skall han .. wårt beste, frome nytte och gangn altiidh fordra, och fremie. GR 12: 191 (1539). Med frucht och froma. Swedberg SabbRo Förmäle § 3 (1710). Om våren .. kan ock råg sås med all fromma. HushBibl. 1755, s. 83. Har ej min lefnad talat till min fromma. Nicander 2: 438 (1820). Men skedt är skedt, min gråt har ingen fromma. Runeberg ESkr. 2: 213 (1833). särsk. i uttr. på ngns skada och fromma, på ngns risk. Nu kom ingen som will .. (köpa fisken), vtan ther liggeren på wår skadhe och frome. GR 19: 147 (1548).
4) (numera bl. ngn gg i religiöst spr.) lycka. Ther aff frögdas hwar Christen man, / At honom then frome skeedde. Ps. 1536, s. 55. Jesu tu min frögd och fromma, / All min glädie och min lust. Ps. 1695, 144: 1; jfr Ps. 1819, 204: 1. VDAkt. 1716, nr 39. Jag lefde ther med them i mycken frid och fromma. Kolmodin QvSp. 1: 658 (1732). Herre, du min tröst och fromma. Ps. 1921, 600: 1; jfr Ps. 1695, 291: 1. — särsk.
a) (†) i uttr. försöka l. söka sin fromma, försöka sin lycka. The wille forsökia sin froma. Ps. 1536, s. 21. Söka sin fromma. Lind (1749).
b) (†) närmande sig bet.: välstånd. Wårt Rijkes fromma, / Står nu i Blomma, / Bracht i högste flor. Stiernhielm Parn. 3: 4 (1651, 1668). jfr: (På vissa ställen) bestod hela Invånarenas fromma uti en liten källa, men deras åker och äng var hafvet. Linné Vg. 182 (1747).
Spalt F 1569 band 8, 1926