Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRYLE fry3le2, r. l. m. l. n. (m. Weste (1807), LoW (1911; jämte r.); f. Nordforss (1805), Möller (1807); n. Retzius FlOec. 697 (1806), MosskT 1891, s. 134); best. -en, ss. n. -et; förr äv. FRYLA, r. l. f., samt FRYLL, r. l. m.
Ordformer
(fryla 1773. fryle 1751 osv. fryll 1829. frylle 1784)
Etymologi
[sv. dial. fryle; jfr nor. dial. frytla, frysla; av ovisst urspr.]
1) (numera föga br.) om växtsläktet Spergula Lin., spärgel; särsk. om arten Spergula arvensis Lin., åkerspärgel. Linné Sk. 422 (1751). SmåskrLandtbr. 14: 69 (1903).
2) (föga br.) om växtsläktet Spergularia Presl (Lepigonum Fr.), fjällnarv. Backman o. Holm VesterbFl. 113 (1878).
3) om växtsläktet Luzula Desvaux, bladtåg. Gosselman Fl. 60 (1865). NormFört. 33 (1894). — jfr AX-FRYLE m. fl.
4) (†) om växtsläktet Polygonum Lin. Müller TrädgK 230 (1858).
Ssgr: A: (1) FRYL-HAVRE. (numera föga br.) = FRYLE 1. Linderholm 2: 87 (1803).
B: (1) FRYLE-BRÖD. (förr) bröd som i svenska o. norska lapp- o. finnmarkerna bakades av krossade frön av åkerspärgel, då säden frusit bort. Fries 2Linné 1: 112 (efter handl. fr. 1733).

 

Spalt F 1625 band 8, 1926

Webbansvarig