| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FRÅNSKILJA frå3n~ʃil2ja, v. -er, -skilde, -skilt, -skild; se för övr. SKILJA. vbalsbst. -ELSE (†, OPetri Ingong B 6 b (1538), Ekblad 295 (1764)), -NING; jfr FRÅNSKILLNAD (se under avledn.); FRÅNSKILJARE (se under avledn.).
skilja (ngn l. ngt) från (ngn l. ngt).
1) (av)skilja l. avlägsna (ngt l. ngn från ngt varvid det (han) varit fäst l. varmed det (han) sammanhängt l. varit förenat (förenad) l. varav det (han) utgjort en del l. i l. vid vilket det (han) befunnit sig); lösgöra, lösa, frigöra; taga undan; skilja (i)från; förr äv. refl.: gå l. falla l. flagna av o. d. Församblingens krop är fråskild ifrå sitt huffwudt. OMartini Bew. D 2 a (1604). (Sv.) Frånskilja sig .. (t.) abspringen, abschelfern. Möller (1790). Upprättande af ett ”Ecklesiastik-kollegium”, af helt och hållet kyrklig natur, med frånskiljande af öfriga .. ärenden. Rundgren i 3SAH 2: 73 (1887). Efter Finlands frånskiljande från Sverige. AtlFinl. 14—18: 1 (1899). Frimärken få icke .. frånskiljas försändelse .. vid dess öfverlämnande till adressaten. Döss o. Lannge 185 (1908). — särsk.
a) (†) skilja l. bortrycka (ngn från ngn) gm döden; jfr FRÅNSKILLNAD 1. GR 29: 597 (1559). Att .. Min Comminister .. igienom dhen timmelighe döden bleeff mig ifrånskildh. VDAkt. 1702, nr 276.
b) (†) avvittra (se AVVITTRA, v.1 1 c). Och fans for:de Mattes koperslageres arffua vaare redelige i fraa skilde och haffde for:de Anderses fader Lasse Nielson burit arffuit up til fulle nöye. OPetri Tb. 50 (1525).
c) (†) i uttr. frånskilja sig ngt, avlägsna ngt från sig. (Bruden) borde .. på Kyrkogården oförmärkt bortkasta en penning, hvarigenom hon frånskilde sig alla henne förestående olyckor. Rääf Ydre 1: 115 (1856).
d) (†) beröva. VarR 11 (1538). Wåre trogne Undersåtare .. (torde) understundom .. blifva theras rätt och egendom ifrånskilde. Bergv. 1: 671 (1727).
e) (†) utesluta (ngn från ngt), avstänga. Ban är icke annat än een fråskilielse eller vtkastilse ifrå then christeliga forsamlingenne. OPetri Ingong B 6 b (1538). Svart G1 166 (1561). Detta stränga frånskiljande från äfven de oskyldigaste nöjen (vilket påyrkas av metodisterna). SvLittFT 1835, sp. 777.
f) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.
α) om make l. maka: som upplöst sitt äktenskap, skild från sin make resp. maka. Schroderus Os. 1: 676 (1635). Frånskilda Makar. Tegnér (WB) 8: 454 (1837). Schlegels frånskilda maka. NF 14: 627 (1890).
β) (†) avlägsen l. borta från (ngn l. ngt); i pl. ofta: avlägsna från varandra, (vidt)skilda; jfr FRÅNSKILLNAD 2. Then (som) skulle wara min tröst / .. Är mig frånskild månge mihler. Carl IX Rimchr. 78 (c. 1600). Mälaren syns hafva vatnat och kringskurit många nu vida frånskilda bygder. Dalin Hist. 1: 13 (1747).
γ) (†) som icke hör samman med (ngn), som intager en särställning i förh. till (en viss grupp av) andra, skild (från ngn). En sådana öffuerstaprest höffde oss ath haffua, then ther hälugh wore, oskyllugh, obesmittat, fråskild frå syndare. Ebr. 7: 26 (NT 1526; Bib. 1541: skild jfrå syndare).
δ) naturv. som icke sitter tätt sluten intill ngt, fri. Frånskild (sig aflägsnande) tand, .. som genom ett stort mellanrum aflägsnar sig från de öfriga tänderna af samma art. Marklin Illiger 149 (1818). (Pungråttan) har .. bakfötterna i form af händer, med frånskiljd tumme. Sundevall Zool. 35 (1835).
ε) (†) isolerad, i ensamhet; tillbakadragen. Månger .. begärar sins leffuernes ifrånskijlda roligheet. Bullernæsius Lögn. b 4 a (1619). I sina studier var Dante ifrig, allvarlig och outtröttelig, så att hans familj ofta klagade öfver hans frånskiljda lefnadssätt. Lovén Dante 1: LII (1856).
2) skilja (ngt från ngt) medelst skiljemur, avskranka, avskilja (se d. o. I 1 d). Frånskilja med häckar. Heinrich (1814).
3) (†) i fråga om särskiljande i begreppet l. tanken: skilja, åtskilja, hålla i sär (ngt) från (ngt). (Talaren) läre åhöraren frånskilja det onda, som ådrages; det onda, som i Guds ändamål och regering är godt, men af sinnlige menniskjor misskännes. Ödmann StrFörs. II. 1: 222 (1803). Kindblad (1871).
FRÅNSKILJELIG, adj. (föga br.) till 1: frånskiljbar. Larsen (1884). Schulthess (1885). jfr OFRÅNSKILJELIG. —
FRÅNSKILLNAD, r. l. m. (†)
1) skilsmässa; särsk. om skilsmässa gm döden; frånfälle; jfr FRÅNSKILJA 1 a. (Människan måste) öfwer thens frånskildnat söria .., medh hwilken hon i lijffztijden någhot gott .. vmgänge hafft hafwer. Gallius Gotzigerodius B 4 a (1639). Elgström Frunt. 111 (1809).
2) avlägsenhet; isolerad belägenhet; jfr FRÅNSKILJA 1 f β, ε. I de mörke Vinter-vinklar .. se vi afsaknaden af Solens alt för vida frånskildnad. Dalin Arg. 2: 127 (1734, 1754). Lind (1749; under abgeschiedenheit).
Spalt F 1661 band 8, 1926