Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FUXSVANSA fuk4s~svan2sa, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (Schroderus Hoflefw. 145 (1629), Dalin (1851)); -ARE (se under avledn.); jfr -ERI (se under avledn.).
Ordformer
(-svants- (-schw-, -sw-, -tz-) 1615—c. 1755)
Etymologi
[efter t. fuchsschwänzen, till fuchsschwanz (se FUXSVANS)]
(numera knappast br.) bete sig inställsamt, lisma. Rudbeckius KonReg. 107 (1615). Hwad lärer man vthi theras Hoff annat än Fyllerij, simulera, liuga, och bedragha, skrymta, fuxswansza, förtala. Laurelius Alb. 240 (1663). Dalin (1851; med hänv. till lisma). Klint (1906).
Avledn.: FUXSVANSARE, m. (-szwenszer 1536) [jfr t. fuchsschwänzer] (numera knappast br.) inställsam person, lismare. GR 11: 168 (1536). Fosz 2 (1621). Lundell (1893; anfört ss. anträffat hos finländsk författare). —
FUXSVANSERI, n. (numera knappast br.) lismeri. Rudbeckius KonReg. 441 (1619). Dalin (1851; med hänv. till lismeri).

 

Spalt F 1857 band 9, 1926

Webbansvarig