Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FYLGJA fyl3gja2, äv. 40 (fy`llgja Dalin), stundom FYLGIA fyl3gia2 l. 400, f.; i sht förr äv. FÖLJA föl3ja2, sbst.2, f.; best. -an; pl. -or.
1) (i sht i övers. från isländskan o. i skildringar av fornnordiskt liv o. fornnordisk kultur) enligt fornnordisk tro: övernaturligt väsen i djur- l. kvinnogestalt som ledsagar (o. skyddar) människan, skyddsande, genius; äv. om skyddsgudinna för en hel ätt; jfr DIS, FÖLJE-ANDE; ngn gg om liknande väsen i annat folkslags tro. Thet stora willdiuret, som lop för them thet är Kongs fölgia. Verelius Götr. 101 (1664). Ling As. 588 (1833). Düben Lappl. 265 (1873; i fråga om lapsk tro). Följorna uppenbarade sig för menniskor oftast i drömmar, men sagorna förtälja ock, att de visat sig för menniskor i vaket tillstånd. NF (1882). När ett barn födes till världen, utser Urd åt det en fylgia. Rydberg Gudas. 179 (1887). — (i högre stil) bildl. (Talis Qualis’) fylgia är ingen ”skaldedufva”, utan en ”stormfogel”. SKN 1841, s. 189. Fylgia, Fylgia, fly mig ej, / när jag drags af det låga mot dyn. Fröding NDikt. 150 (1894). (Melankolien) har lärt .. (Byron) dyrka ensamheten, en fylgia han ägnat sitt livs starkaste och trognaste kärlek. Landquist Fröding 213 (1916).
2) (†) skapnad, gestalt, skepnad, hamn. Då .. kämparne fångade de i skog och fjell .. inneboende naturandarna, som, för att slippa undan .., iklädde sig den ena fylgian efter den andra. Cronholm Tal 1 (1843).
Spalt F 1861 band 9, 1926