Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FYLKA fyl3ka2, v. -ade ((†) ipf. -te Björner HalfdÖst. 10 (1737)). vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr FYLKING.
Etymologi
[fsv. fylkia; jfr d. fylke, isl. fylkja; avledn. av fsv. resp. isl. folk l. isl. fylki resp. i fsv. en gång befintlig motsvarighet, båda med bet. ’krigshär’. Ordet är i nysv., liksom i d., i senare tid lånat från isl.]
1) (nästan bl. i fråga om fornnordiska förh.) i eg. mening: uppställa (krigsfolk) i slagordning; refl.: uppställa sig i slagordning, ordna sig till strid. Koler .. fylkte eller upstälte sit mannskap i två fylkingar eller slagtordningar. Björner HalfdÖst. 10 (1737). Tidigt på morgonen fylkade konungen hären. AMStrinnholm († 1862) enl. Kindblad. (Riddarens) folk, som redan fylkat sig, för att rusa mot vagnborgen. Rydberg Sing. 54 (1876; uppl. 1857, 1865: ordnat sig). Rönnberg Bredbolstad 10 (1907). — jfr SVIN-FYLKA.
2) (i vitter stil) mer l. mindre bildl.
a) (föga br.) tr.: samla. Nu har du fylkat vänner vid din sida. Wulff Rytm. 54 (1909, 1915).
b) refl. o. dep.: sluta sig samman till en ordnad skara, samla sig, i sht till strid för ngt gemensamt intresse l. för en idé o. d.; stundom allmännare, utan tanke på förestående strid: samla sig, flocka sig, skocka sig. Ej vardt en lösen funnen / För tusen att fylkas om. Snoilsky 3: 258 (1883). De skaror, som under årens lopp fylkats i ungdomståget den 6 November. SJBoëthius i SvTidskr. 1891, s. 481. (Slädarna) fylkade sig .. till tåg och så bar det av. Fröding ESkr. 2: 51 (1892). Det var arméns friska, stolta, lyckliga manlighet, som kom unga män och kvinnor att fylkas under dess fana. Petri Ouchterlony 244 (1924).
Särsk. förb.: FYLKA IHOP10 04, stundom HOP4. (mindre br.) till 2 b, refl. I dörren till innersta rummet hade ett antal mera kända fondmäklare och jobbare fylkat ihop sig. Grebst Grängesb. 183 (1908). Flensburg Sång. 110 (1911, 1915). —
FYLKA TILLSAMMANS10 040 l. 032. (tillf.) till 2 b, refl.: sammansluta sig. Jag befarar, att alla de olika undantagsintressena alltmera så fylka sig tillsammans, att de slutligen komma att hota själfva regeringen. LHierta (1843) hos Warburg Richert 2: 154.

 

Spalt F 1861 band 9, 1926

Webbansvarig