Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FYLKING fyl3kiŋ2, r. l. m. (f. Kindblad (1871), Björkman (1889)); best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[fsv. fylking, f., eg. vbalsbst. till fylkia (se FYLKA); jfr d. fylking, isl. fylking. Ordet är i nysv., liksom i d., i senare tid lånat från isl.]
1) slagordning; äv.: här(avdelning) uppställd i slagordning; utom i högre stil bl. i fråga om forntida nordiska förh. Rudbeck Atl. 3: 227 (1698). Konung Thidrek af Bern red mitt framman för sin fylking, och högg neder Ryszarne på både sijdor. Peringskiöld Vilk. 373 (1715). (Oden) lär .. (sina skyddslingar) nya sätt att uppställa hären i fylking. Wisén Oden 53 (1873). Den fylking, som förts uti fejd mot vårt land. Risberg Sof. 9 (1910). — jfr SVIN-FYLKING.
2) (mindre br.) mer l. mindre bildl. Språkets nordiska fylkingar (ha) på flere punkter tillbakaträngts. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 529. De bortdragande tranornas stolta fylking .. aftecknar sig mot skyn. Quennerstedt Agnost. 34 (1888). Hans Järta .. den konservative fylkingens främste. Warburg Richert 1: 1 (1905).
Ssgr (till 1): A (i högre stil): FYLKINGA-SPETS. (fylkinga- 1919. fylkinge- 1874—1922. fylkings- 1922) främsta delen av slagordning, tät. Rydberg Dikt. 1: 34 (1874, 1882). Klinckowström Svipd. 78 (1894). bildl.; jfr FYLKING 2. I vad mån studenterna (i Finland) .. haft förmånen gå uti fylkingaspetsen. LagSvärd. Förord 2 (1919).
B (i högre stil, tillf.): FYLKINGE-HÄR, r. l. m. i slagordning uppställd här. Palm Kvinn. 112 (1919). —
-SPETS, se A.
C (knappast br.): FYLKINGS-SPETS, se A.

 

Spalt F 1863 band 9, 1926

Webbansvarig