Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FYRTIO fœr4tiω, ngn gg vid högtidlig uppläsning fyr4-, l. 302, l. (ngt vard.) fœr4ti l. 32; l. (ngt vard.) FÖRTI fœr4ti l. 32; l. (arkaiserande) FYRATIO fy3ra~ti2ω (jfr: ”y har ljud av öppet ö .. i fyratio (som vanligen uttalas förrti)”. Moberg Gr. 89 (1815), ävensom: ”Fyrtio (uttalas i dagligt tal fy`rrti ell. fö`rrti ..)”. Dalin (1851)), räkneord.
Ordformer
(fi(j)re- 1530—1612. fyr- 1673 (: fyrti’) osv. fyra- 1526 osv. fyre- (fyri-) 1526—1690. fyro- c. 1616—1660. för- 1902 osv. förre- BtFinlH 4: 365 (1568). -ti (-ti’, -tj) 1673 osv. -tigi 1620—1641. -ti(j)e (-tiye, -tyie) 1530—1878. -tio (-t(i)jo, -tiyo, -tyio) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. fiuretighi (fiuru-, fyre-, fyra-, fire-), motsv. fd. fyritiugu, varav d. fyrre(tyve), isl. fiorir tigir, got. fidwor tiguns (ack.), fsax. fiuwartig (fior-, fier-), ffris. fiuwertich, holl. veertig, fht. fiorzug, t. vierzig, feng. fēowertig, eng. fourty; av FYRA, räkneord, o. ett germ. teȝu-, tiotal (se TJOG)]
grundtal angivande ett (an)tal som är fyra gånger större än tio (tio taget fyra gånger); utom i löpande text vanl. skrivet 40, äv. XL; jfr FEMTIO. Fyrtio tusen, äv. sammanskrivet. Mat. 4: 2 (NT 1526). Ej må man straffas med flera, än fyratijo par spö. SB 5: 2 (Lag 1734). — särsk.
a) (numera bl. arkaiserande) i uttr. en, två osv. och fyrtio, förr äv. fyrtio och en, två osv. fyrtioen, fyrtiotvå osv. I sex och fyretiyo åår. Joh. 2: 20 (NT 1526). RA 1: 411 (1544; se under FYRA, räkneord I b).
b) i uttr. fyrtio martyrer, äv. fyrtio riddare, i den gamla sv. almanackan: namn på den nionde mars (namngiven till minne av fyrtio romerska soldater som uppgivas ha lidit martyrdöden vid Sebaste i Armenien denna dag c. 320). Alm. 1638, s. 8. Schwartz Alm. 1647, s. 8. Kexlerus Alm. 1678, s. 8. Alm(Ld) 1900, s. 8.
Ssgr (jfr anm. vid FEMTIO ssgr): FYRTIO- l. FYRTI-TAL.
1) i sg. best.: talet fyrtio.
2) antal av fyrtio; ofta med obestämdare innebörd, särsk. i uttr. ett fyrtiotal, omkring fyrtio. Kindblad (1871). I ett fyrtiotal fall. Fahlbeck Ad. 1: 103 (1898).
3) i sg. best.: tiden från o. med fyrtio till o. med fyrtionio år; äv.: fyrtioårsåldern. Runeberg 4: 246 (1836). Ungmör på fyrtitalet. Andersson Plautus 21 (1901). b) elliptiskt i sg. best. om åren 40—49 av ett århundrade, då av sammanhanget framgår vilket århundrade som avses. Lysander Almqvist 42 (1878). —
-ÅRA, adj. oböjl. (i högre stil) = -ÅRIG. Kellgren 1: 195 (1785). —
-ÅRIG. som är fyrtio år gammal l. som varat (varar) i fyrtio år. LexTrip. 1: 873 (1742). En fyrtiårig qvinnas toilett räcker ganska länge. Elgström Frunt. 88 (1809). Ingenting är .. bedröfligare än en 40årig Student. Tegnér (WB) 7: 357 (1833). —
-ÅRING. om ngn (l. ngt) som är fyrtio år gammal(t). Strindberg RödaR 21 (1879). —
-ÅRS-ÅLDER(N).
Avledn.: FYRTIONDE4010, äv. 3020 (fy`rationde (uttal. vanl. För`tionde) Weste (1807)), räkneord. (fyrtionde 1891 osv. fyr(e)ti(j)ende 1539—1701 (: Fyrtijende Tunna). fyrati(j)onde 1734—1891. fyrotijonde c. 1616) [fsv. fiuratighunde, fyretighinde] ordningstal till fyrtio; ofta skrivet 40:de. GR 12: 273 (1539). Fyrtionde dag jul, Maria kyrkogångsdag eller kyndelsmässodagen. Fehr Und. 80 (1894). särsk. (numera bl. ngn gg arkaiserande) (gm och förbundet) med föregående l. efterföljande ordningstal l. föregående, förr äv. efterföljande grundtal. I thetta siu och fyretiende året. RA 1: 520 (1547). Anno Fyretijende Fyre. GR 15: 74 (1548). Siätte och fyrotijonde (i ordningen) war / Then biskop nys i skara satt. Messenius Christm. 257 (c. 1616). Jfr (†): På thet fyretijende och eena (dvs. fyrtio(nde)första) åhret. Tegel G1 2: 147 (i handl. fr. 1541).
Ssgr: fyrtionde-del, ofta uttalat fœr3tion~de2l l. -ån~. Weste (1807). —
-dels-spannmål. (†) = -spannmål. Backman Lags. 1: 163 (1831; sannol. efter handl. fr. 1799). —
-spannmål. kam. benämning på det årliga anslag av kronotionde som 1637—1869 utgick till allmänna barnhuset i Stockholm med fyrtionde tunnan av all kronotionde i vissa län, barnhustunna. NF (1882). —
-tunna. (†) = -spannmål. ÅgerupArk. Brev 4/6 1701.

 

Spalt F 1922 band 9, 1926

Webbansvarig