| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FÄLL fäl4, sbst.1, r. l. m. ((†) n. Möller (1790), Heinrich (1814)); best. -en, vard. o. i poesi stundom -n; pl. -ar ((†) =, trol. förutsättande neutralt genus (GR 8: 343 (1533), Därs. 24: 160 (1553: jerffskijns feldh))).
1) täcke av skinn med kvarsittande hår med l. utan överdrag l. foder av tyg, vanl. användt dels (förr allmänt, numera bl. i landsorter som mindre berörts av den moderna kulturen) ss. sängtäcke (stundom äv. ss. underbädd), dels att breda över l. svepa om sig vid resor o. färder (i sht om vintern). SvFolkv. 1: 181. Een fäll af 4 skijn lijthen, .. öfwerdragen med een söndrigh weepa. VDAkt. 1680, s. 225. Bönderne .. nedkrypa uti .. (slädarna) och betäcka sig ofta med fällar. Stiernstolpe Arndt 1: 28 (1807). Fatab. 1907, s. 85. — jfr BJÖRN-, BJÖRNSKINNS-, FLANELLS-, FÅR-, FÅRSKINNS-, FÅRULLS-, GETSKINNS-, HARSKINNS-, JÄRVSKINNS-, KALVSKINNS-, KLÄDES-, LOSKINNS-, RENSKINNS-, RES-, RÄVSKINNS-, SKINN-, SLÄD-, SÄNG-, VARGSKINNS-FÄLL m. fl. — särsk.
a) pregnant: sängtäcke (av ludet skinn). VDAkt. 1697, nr 333. Brits af hyflad fur, / Halm till bolster, fäll af egna djur. CVAStrandberg 1: 268 (c. 1870).
b) mer l. mindre bildl. Sträck footen effter fällen. Grubb 768 (1665; ordspr.). Skuggan faller så tjock, så tjock, / Som en fäll, öfver ensamma leden. Geijer I. 3: 287 (1815). — jfr VINTER-FÄLL.
2) (beredd l. oberedd) avdragen djurhud med håren kvarsittande; i sht i fråga om skinn av djur med yvig l. ullig hårbeklädnad; stundom om sådan djurhud (mer l. mindre tillformad) använd ss. klädesplagg (hos primitiva folk): päls. Om winteren, swepa .. (indianerna) wilde diurs hudar och fällar om sig, wändandes det ludna in åt kroppen, när det är kalt. Holm NSv. 124 (1702). ArbB 87 (1887). — jfr ASTRAKAN-, BJÖRN-, BÄVER-, DJUR-, JAGUAR-, LEOPARD-, STENBOCKS-, VARG-, VÄDURS-FÄLL m. fl.
3) (med anstrykning av fackspr.) om däggdjurs hårbeklädnad, i sht tät o. yvig sådan. Linné Vg. 97 (1747). Nötstyng .. lägger ägg i fällen på nötkreaturs, sällan å hästens rygg. Juhlin-Dannfelt 382 (1886). Öronen (hos skogssorken) äro synliga utanför fällen. Kolthoff DjurLif 351 (1900). — jfr BOTTEN-, HÅR-, SID-, SOMMAR-, ULL-FÄLL m. fl. — särsk.
a) landt. om den avklippta, ett sammanhängande helt bildande ullen av ett får. Rothof 123 (1762). Baggar .., hvilkas fällar .. vid .. klippningen vägde 4 3/4 ℔. QLm. I. 5: 32 (1835).
b) i överförd l. bildl. anv. VetAH 1794, s. 103. Äro de trådliknande utskotten (å tungan) mycket långa, bilda de liksom en grå, tungan betäckande fäll. 2NF 30: 312 (1920).
4) [utvecklat ur 3 a] textil. sammanhängande vaddliknande, sedermera hoprullat lager av bomull l. ull som framställes vid den första bearbetningen ss. en förberedelse till spinningen. TT 1874, s. 254.
5) avhårad, på ett l. annat sätt (gm sämskning, vitgarvning osv.) beredd hud, skinn, läder; numera bl. ss. benämning på det pergament som är spänt över en trummas båda ändar (resp. över motsv. del av puka). Han skal bereda oss goda Semska fäld .. när wij them haffwa wele. GR 8: 343 (1533). Stöten (mot pukan) kom intet åt fällen utan blott i kanten. VetAH 1819, s. 215. 2NF 30: 56 (1919).
6) [jfr d. fel, n., t. schossfell] guldsmed. benämning på ett slags förskinn vars ena ända är fastsatt kring den för arbetaren avsedda halvrunda urtagningen på arbetsbordet, medan den fria ändan av arbetaren lägges över knäna l. bindes kring livet för uppsamlande av den under arbetet fallande filspånen. BoupptVäxiö 1754.
7) [efter motsv. anv. i t.] (†) anat. benämning på vissa (fasta) hinnor i kroppen; i ssgrna BRÖST-, BUK-, FETT-FÄLL.
8) [jfr liknande anv. redan i mht. samt motsv. bet.-utveckling av SKINN, PÄLS, HINNA] (föga br.) (mer l. mindre) tät o. sammanhängande (vanl. lätt avskiljbar) beläggning l. hinna på ytan av ngt. Det är en tjock fäll på filbunken. Den så kallade nata eller fällen, hvilken den om våren uptinade snön lemnar efter sig på (sädes-)brådden. Wallerius Åkerbr. 123 (1778). Fäll på tungan. Tholander Ordl. (c. 1870). PT 1904, nr 258 A, s. 3. jfr: Då jag dryper en dråppe .. (av balsamen) i ett glas vatn, .. drager (det) sig öfver vattnet som en fäll, och låter lyfta sig opp med en sticka. Eneman Resa 1: 210 (1712). — jfr MÖGEL-FÄLL. — särsk. metall. om den hinna som vid drivning löper över smältgodset, då det går för kallt o. börjar stelna; i sht i uttr. löpa till fälls, börja stelna. Rinman (1788).
(3) -HÅR. (i fackspr.)
2) om de längre, raka håren varav hårfällens utseende bestämmes, motsatt: ullhår, dunhår. TT 1897, Allm. s. 122. —
(3) -HÅRIG. etnogr. i pl.: benämning på den grupp ullhåriga människor (negrer o. bantufolk) hos vilka håret är jämnt fördelat över kraniet. Svensén Jord. 105 (1884). —
(3) -LAV. bot. den på undersidan med en ”fäll” av hår täckta laven Gyrophora vellea Ach. (Lichen velleus Lin.); jfr -MOSSA. VetAH 1794, s. 103. Fries Ordb. 67 (c. 1870). —
(1, 2) -MAKARE. (fäll- 1889 osv. fällo- 1669) [jfr mnl. vellemaker, tillvärkare av pergament] (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) persom bereder skinn o. syr fällar av dem; urspr. väl snarast = FÄLLBEREDARE. Wahnwyrdade Handtwärck .. (bl. a.) Gatesopare, Fällomakare. Risingh Kiöph. 97 (1669). Landsm. 6: cxxxvi (1889). —
(5) -SÄCK. [snarast en försvenskning av t. felleisen (varav ä. d. felleisen, resväska av läder), mht. velis, velisen, i sin ordning ombildat i anslutning till t. fell, skinn, av fr. valise] (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) ränsel (av skinn), kappsäck. Mor lade matsäck i den gamla fällsäcken. Wengelin GMinn. 95 (1893). —
(1) -TÄCKE. (bygdemålsfärgat) vävt täcke (att breda över sängfällen l. att fastsys på sängfällen ss. överdrag). BoupptVäxiö 1799. Först sattes på bordet ett fransalakan … Ovanpå denna (duk) breddes det brokiga fälltäcket. AWadström i Hembygden 1910, s. 180.
B (†): (5) FÄLLE-KNIV, sbst.1 (sbst.2 se FÄLLA, v., ssgr). läderkniv. (Lat.) Scalprum Sutorium .. (sv.) Fälleknijff, Skafweknijff. Linc. Xxx 3 b (1640).
C (†): FÄLLO-MAKARE, se A.
Spalt F 2052 band 9, 1926