Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II B) FÖR-FÄRDA, -ning. [till FÄRDA, v.1; jfr ä. d. forfærde] (†)
1) göra färdig, iordningställa; äv.: reparera; jfr FÖRFÄRDIGA 2. SUFinlH 1: 53 (1600). VDAkt. 1682, nr 226.
2) med avs. på skrivelse o. d.: uppsätta; äv.: utfärda; jfr FÖRFÄRDIGA 5 e. Girs G1 164 (c. 1630). VDAkt. 1706, nr 235. —
-FÄRDIG. [av FÄRDIG med anslutning till FÖR-FÄRDA o. FÖRFÄRDIGA] (†)
1) utrustad, iordningställd (för färd l. resa). RA 2: 136 (1565).
2) reparerad, lagad. VDAkt. 1698, nr 433.
3) fullbordad, färdiggjord, färdig. HB 1: 232 (1584). VRP 1688, s. 375.

 

Spalt F 2686 band 9, 1927

Webbansvarig