| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRFÖLJA förföl4ja l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förfö´lja Weste; förfö`llja Dalin), v. -er, -de, -t, -d; se för övr. FÖLJA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE, -ARINNA01032, -ERSKA.
1) jaga l. sätta efter (ngn som flyr l. viker undan) l. följa (ngn) i spåren i syfte att driva undan l. upphinna o. bemäktiga sig l. tillintetgöra (honom); särsk. mil. (efter en seger) rycka fram efter (fienden) för att stegra (hans) förluster o. göra (hans) nederlag fullständigt; äv. med avs. på djur, särsk. villebråd som jagas; stundom abs.; äv. oeg. o. bildl. GR 9: 166 (1534). The Amalekiter .. slogho them och förfolgde them alt in til Horma. 4Mos. 14: 45 (Bib. 1541). Någre ryttare förfölgde några fåår. Spegel Dagb. 124 (1680). Olyckan .. hade förfölgt oss. Ågren Gell. 63 (1757); jfr 2. I dess (dvs. landtställets) parker lekte / Med skuggor vårens vindar, / Förföljde och förföljdes. Runeberg 1: 245 (1841). Hon talade om en viss sådan där ”parfum de caserne”, som på slottet Vierstein förföljde en ända in i salongerna. Cederschiöld Riehl 2: 24 (1878). Mithra .. är den oblidkelige förföljaren af allt ondt, lögn, mörker och brott. NF 18: 320 (1894). Det gäller .. att snarast möjligt förfölja fienden. Tingsten o. Hasselrot 66 (1902). (Då en julklapp) kastades in, rusade man ut och förföljde givaren för att få tag i honom. Nilsson FestdVard. 131 (1925).
2) (efterhängset) ansätta l. plåga l. pina l. oroa (ngn); (i ord l. handling) uppträda fientligt emot (ngn); söka vålla (ngn) avbräck o. skada; hemsöka (ngn med ngt); ngn gg med sakobj.; äv. oeg. o. bildl. Salighe ären j när menniskionar försmäda och förfölia idher, och säya alt ondt j moot idher. Mat. 5: 11 (NT 1526). The (skola) förfolgde warda, medh swerd, eeld, fängelse och rooff. Dan. 11: 33 (Bib. 1541; Bib. 1917: bliva hemsökta). Gudz Ordz förfölliere. RARP 1: 35 (1627). Grymme Tyranner förfolgde Gudz Kyrkia vthi 300 åhr effter Christi födelse. Baazius Upp. 114 b (1629). Benådningsrätten .. utgör den förföljda oskuldens sista tillflykt. Oscar I Straff 11 (1840). Fredrik tog Luther i sitt skydd och .. gömde honom undan hans förföljare på slottet Wartburg. NF 5: 321 (1882). De kaktéer och aloeplantor, som här pryda murarna och förföljas som ogräs. Edgren ESkr. 1: 169 (1892). jfr: Förfölia, thet är hata, eller gå någhrom effter medh argho. FörsprNT 5 b (1526).
3) (föga br.) om person: med blicken följa (ngn l. ngt); om blick: följa. Hon flög sin kos, och Svantes spända syn / Dess flygt förföljde i den blåa skyn. Franzén Skald. 3: 311 (1824, 1829). Min blick förföljde denna syn. Lovén Dante 3: 159 (1857). Lysander Almqvist 158 (1878; i bild).
4) (i sht i skriftspr., numera ngt ålderdomligt o. föga br.) följa (ngt i dess sträckning, förlopp l. utveckling); särsk. i fråga om följandet av ett spår l. en väg o. d. (eg. o. bildl.) samt om (grundlig) metodisk undersökning (steg för steg) av ngts ursprung, utveckling, utbredning o. d. Lutteman Schulze 235 (1799). Äro hundarna goda och förfölja spåret med ifver, händer merendels förr eller sednare att de ställa Loen. Nilsson Fauna 1: 133 (1847). Förfölj igenom häfden handelns verkan! Kræmer Diam. 36 (1857). Darwin (anför) några speciela fall, der han trott sig kunna åtminstone ett stycke förfölja den slingrande vägen. SvTidskr. 1871, s. 487. Man var .. nog djerf att förfölja malmgångarne ända till blott 4 fot .. under hafsbottnen. TT 1874, s. 198. Monografier kunna skrifvas .. öfver enskilda melodier, som då skulle förföljas i alla deras utvecklingsfaser (osv.). Nodermann Hymn. 1: 5 (1911).
5) (†) refl.: stämma överens l. gå ihop l. stå i samklang (med ngt); stundom närmande sig bet.: bekräfta sig. (Det är att befara) att sådanne tijdender tilleffventyrss icke medt sanning sich så förfölie. GR 20: 167 (1549). Och komme oss sådane tidender ju mere och meere alle dager före, som och fast öffver eens stimme och seg förfölge. Därs. 21: 172 (1550). Såge vij gärne, at thu .. ville .. förnimme, .. um thett udi lijke måtte sigh så förfölije vill um then krimske tatter. Därs. 29: 80 (1559).
6) (†) fortsätta (ngt); fullfölja (ngt); sätta (ngt) i värket; äv. med prep. med. Hielpe til at huat hær belewas oc beslutes maa forfölgt warda til nagon enda. GR 1: 261 (1524). Sedhan skal presten förfölia bådhe medh formanelse, bekennelse och scrifftemåål. OPetri Hb. H 1 a (1529). (Vi veta icke) hwarfföre the icke wele förfölige theris clagemåll, ther som them medt rätte bör. GR 18: 583 (1547). Sine Arfwegodz och annan Arf Rättighet, må han och hans Barn niuta under Russtienst, och så widt hwar sin rätt (dvs. skyldighet) ordenteligen och lagligen förfölier och erholler (dvs. fullgör o. uppehåller). RARP 1: 4 (1626). The (begynte) at arbeta på fästningen omkring staden och förfölgde samma arbete uti 40 åhr. KKD 8: 265 (1713). Lindfors (1815).
7) (†) refl.: följa l. komma i följd (det ena efter det andra). Instruction och befalningh, .. som the .. beställe schole, effter som thet sigh här (nedan) förfölgher. RA 2: 93 (1563).
Spalt F 2689 band 9, 1927