Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRFÖLJNING förföl4jniŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032, r. l. f.; best. -en.
1) mil. (o. jäg.) till FÖRFÖLJA 1. KKD 6: 135 (1708). EHemberg i BiblJäg. 4: 205 (1897). Vid förföljning kan flygvapnets spaning vara till god hjälp för att få kunskap om fiendens återtågsriktning. FlygHb. 59 (1921).
2) (†) till FÖRFÖLJA 2. Vill J, ert hat och förföljning skall räcka så länge som lifvet på oss, så rår J. BL 2: 164 (cit. fr. 1693).
Spalt F 2691 band 9, 1927