| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
1) om det skede av en kulturs l. ett folks l. mänsklighetens historia som icke (i avsevärdare grad) belyses av historiska källor (i eg. mening) o. historisk tradition; äv.: vetenskap som behandlar förhistoria i nyss angivna bet. EHTegnér i UVTF 26: 18 (1880). Rysslands förhistoria. Paulson Minnestal 67 (1899).
2) om händelseförlopp i förhållande till ngt som uppkommit gm l. utvecklat sig ur detsamma. Den amerikanska revolutionens förhistoria. Svedelius Statsk. 4: 121 (1869). Saken hade sin förhistoria. Annerstedt Rudbeck Bref cxxxxvii (1905). —
-HISTORIKER3~0200. [jfr FÖR-HISTORIA] person som ägnar sig åt förhistorisk forskning. Fornv. 1907, s. 356. —
(I 2 d) -HISTORISK3~020. [jfr t. vorgeschichtlich, fr. préhistorique] som hör till l. gäller (osv.) en kulturs (osv.) förhistoria (i bet. 1), prehistorisk. De två förhistoriska tidskiften, som fått namn af Stenåldern och Bronsåldern. Nilsson Ur. 1: Dedik. (1866). Långt tillbaka i förhistorisk tid. Hahr ArkitH 16 (1902). Den förhistoriska tiden (i Sverges historia). Till omkr. 800 efter Kristi födelse. Westman Odhner 3 (1905; rubrik). —
Spalt F 2745 band 9, 1927