Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRLÅT fö3r~lå2t l. fœ3r~ (∪ — Nicander 2: 453 (1820; i versslut)), r. l. m. (OPetri Tb. 142 (1527) osv.) l. (numera bl. bygdemålsfärgat) n. (NorrlS 343 (1566), GHT 1895, nr 266, s. 2, Högberg Jim 227 (1909)); best. -en, ss. n. -et; pl. -er (HFinlH 4: 290 (1556) osv.; kan i ä. tid äv. vara pl. till sg. n.), äv. -ar (Linc. (1640; under cortinalis), Erixon Möbl. 1: XXIV (1925)), ss. n. = (Schroderus Comenius 679 (1639)); förr äv. FÖRLÅTE, n. (VRP 1652, s. 716, BoupptVäxiö 1739); pl. -en; förr äv. FÖRLÅTAN, n. (Lind (1749), BoupptRasbo 1761).
Ordformer
(-låt(h) OPetri Tb. 142 (1527) osv. -lååt VarR 31 (1538), Spegel GV 148 (1685). -lot Mat. 27: 51 (Bib. 1541: Förloten, sg. best.). -lått BtÅboH I. 13: 267 (1638), ÅgerupArk. Bouppt. 1756. -lott 3Mos. 24: 3 (Bib. 1541), Hagberg Pred. 6: 57 (1820))
Etymologi
[väl till LÅTA FÖR i bet.: sätta, hänga o. d. (ngt) för (ngt); jfr d. forlad, n., arbetsperiod vid plöjning l. harvning (mellan två uppehåll), under det hästarna äro förspända, till lade for, spänna för]
förhänge; gardin; ridå; förr äv.: väggbonad, (möbel)överdrag o. d.; numera nästan bl. (bygdemålsfärgat i vissa trakter) om (gammaldags) sängomhänge l. sparlakan l. sänggardin, särsk. om kortare sådan(t), ävensom i bibliskt språk o. i religiöst språk med anslutning till bibeln samt (i högre stil) mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. sådana som (lyfta på) framtidens förlåt o. d., (lyfta) den ”slöja” l. det ”täckelse” som höljer l. skymmer framtiden, (få) kasta en blick bakom förlåten o. d., få se de dolda l. hemliga orsakerna l. drivkrafterna till ngt l. huru ngt i själva värket innerst förhåller sig. OPetri Tb. 142 (1527). 2Mos. 26: 33 (Bib. 1541). Förloten j Templet (mellan ”det heliga” o. ”det allra heligaste”) remnadhe j tw stycker. Mat. 27: 51 (Därs.; NT 1526: tempeldwken). Förlåt för sängin nidre i stugun af 4 rödh grofgröns wådhar och 3 språnge lister och 1 grofgröns list mz frantzer öfuer förlåten. BoupptSthm 9/4 1607. Ett förlåt af hvitt atlask, 12 våder bredt, 2 1/2 alnar långdt. 2Saml. 10: 9 (1637; bland teaterrekvisita). Konungzlighe Saalar skijna aff Turckiske Tapeter, Förlåt, och målningar. Schroderus Comenius 679 (1639; t. Teppichten). 9 al(nar) ny Rask, i 3 stycken, till förlåten, för en Pappers hylla. BoupptVäxiö 1739. Slut ögats förlåt till. Bellman 4: 74 (1782, 1791). Ingen dödlig upplyfter förlåten, som bortgömmer för Hans ögon den andra verldens hemlighetsfulla innandöme. Wallin 1Pred. 2: 257 (1839). Kanske är lifvet sådant för de flesta, om man får blicka bakom förlåten. Lindhé Ragnh. 277 (1896). Sängförhängena äro i ålderdomligare bygder .. oftast korta vävstycken, som blott fylla sängöppningen. De kallas förlåtar och denna benämning är nog den mest spridda i Sverige och gäller delvis även andra slags omhängen. Erixon Möbl. 1: XXIV (1925). — jfr RASK-, SÄNG-FÖRLÅT m. fl.
Ssgr (numera bl. bygdemålsfärgat i vissa trakter): A (föga br.): FÖRLÅT-STÅNG, -SÄNG, se B.
B: FÖRLÅTS-KRUS. munkabälte. EThorman (1909) i Fatab. 1914, s. 112. Användningen av munkabälte till sängförlåt har varit så vanlig i Dalarna att vävnadssättet där i flera socknar kallas förlåtskrus. Walterstorff TextBildv. 50 (1925). —
-RING. ring till gardin l. sparlakan. OxBr. 11: 697 (1637). —
-STÅNG. (-låt- 1666—1687) stång varpå gardin l. sparlakan hänger. OrdnLilleTull. 1666, s. H 2 b. Därs. 1687, s. G 3 b. —
-SÄNG. (-låt- 1910) säng med sparlakan. RedNordM 1910, s. 9. TurÅ 1918, s. 70. —
-TEN. (-låtans- Lind 1: 1460 (1749)) (†) = -STÅNG. Gardins-ten, förlåts-ten. Lind 1: 763 (1749).
C (†): FÖRLÅTANS-TEN, se B.

 

Spalt F 2892 band 9, 1927

Webbansvarig