| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRNÖTA förnø4ta l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förnö´ta Weste; förnö`ta Dalin), v. -er, -nötte, -nött, -nött. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, L. Paulinus Gothus Arch. 91 (1630), Fiellström (1738)), -NING (numera föga br., GWallerius PVetA 1744, s. 11, Rydqvist SSL 2: 342 (1857)); -ARE (†, Linc. S 6 a (1640), JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 218 (: förnötar’)).
1) (†) förbruka, konsumera; använda. TbLödöse 126 (1589). Vare sedan jernet frit, enten det utskiepass eller inanland förnötess. OxBr. 11: 73 (1633). Hwad båtar tigh när tu, thet (som du spar) sielff ey näns förnöta. Palmcron SundhSp. 233 (1642). Fennia XVI. 3: 53 (i handl. fr. 1761). — särsk. med avs. på tid (jfr 3 a): använda; ofta övergående i bet.: tillbringa, genomleva; ofta svårt att skilja från 3 a. LPetri 2Post. 284 a (1555). Förnöta hela Helgedaghen medh then hörda predicans betrachtning. Balck Musæus K 8 a (1596). (Vadsöborna) som alle äro Fiskare och Sjömän, förnöta väl så mycket af sin lifstid på det våta Elementet, som på det torra. VetAH 1753, s. 181. Förnöta lifvet i besvär. Meurman (1846).
2) nöta ut (ngt), slita ut (ngt); gm (ständig) användning göra (ngt) odugligt l. mindre tjänligt för sitt ändamål; ofta i p. pf. med adjektivisk bet.: (ut)nött, (ut)sliten; numera knappast br. utom ngn gg (i vitter stil) med mera abstr. obj. l. mer l. mindre bildl. LPetri 2Post. 291 a (1555). En gamull förnöt korkåpa. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 62 (1578). I mån som de gamla sedlarne förnöttes skulle rörelsen fyllas med skiljemynt af silfver. Skogman Bank 1: 116 (1845); jfr 1. Språkets ord förnötas, men deras mening överlever dem. Heidenstam Dag. 60 (1909). (†) Min hals är hes(,) min syyn förnödt. Clenod. 1633, s. 88; jfr Ps. 1695, 68: 1. — särsk.
a) (†) med avs. på person: förtaga (ngn) hans krafter, slita ut (ngn); i p. pf. äv. med adjektivisk bet. RARP 6: 334 (1658). Personer, som äro utslitne och förnötta uti alt thet, som ondt och liderligit är. SedolärMercur. 3: nr 7, s. 8 (1731). Att .. (skolläraren) efter 7 till 8, ja 10 år skall vara förbrukad och förnött. Frey 1844, s. 36.
b) (†) bortnöta (se d. o. 1), avnöta; äv. bildl. Vid kyrkan 2 (runstenar), men runorna förnötte. JBureus (c. 1645) i 3SAH 23: 271. Rydqvist SSL 4: 401 (1870; bildl.).
3) använda (ngt) utan nytta resp. till ngt onyttigt l. betydelselöst; öda bort, (för)spilla.
a) med avs. på tid (jfr 1 slutet); ofta övergående i bet.: tillbringa (tid) på ett onyttigt sätt (i ovärksamhet l. under sysslande med obetydligheter), låta (tid) onyttigt förgå; i äldre exempel ofta svårt att skilja från 1 b. Tegel G1 2: 291 (1622). Andra förnöta både Dag, Affton och halfwa eller hela Natten med dubblande och spelande. Ekman Siönödzl. 122 (1680). Att lifvet icke är .. ämnadt att förnötas i bot för egna och andras synder. Söderhjelm ItRenäss. 51 (1907).
b) (i skriftspr., mindre br.) med obj. betecknande (andlig) kraft l. förmåga o. d. Spegel ÅPar. 23 (1711). Förlorad tid, spillda krafter, i fåvitsk lek förnött klyftighet och konstmässighet, så var för honom det hela. Hallström LevDikt 271 (1914).
Spalt F 3042 band 9, 1927