| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖROLYCKAD fö3r~ωlyk2ad l. fœ4r~, p. adj.
1) (†) som träffats av svår olycka l. ett antal svåra olyckor. Dhenna högst beglagelige och för olyckiade meniskiann och högst betorfftigste almosostackaren. VDAkt. 1696, nr 473 (om en 12-årig, från födelsen sinnessvag och lam gosse). En utfattig .. i hela landet bekant mer än gement förolyckad Präst. BWallgren (1727) hos Cavallin Herdam. 4: 247.
2) till FÖROLYCKAS 1: som förolyckats; numera föga br. utom i attributiv l. substantivisk anv. I förleden Tijszdagz är en af de i Dalaaröön liggiande Wiszmarske Fahrkostarne .. 4. Mijl här ifrån förolyckad och aldeles suncken. OSPT 1687, nr 12, s. 8. Den förolyckade (dvs. en ryttarinna som fallit av hästen) återfördes till staden. SD(L) 1895, nr 111, s. 8. Förolyckade eller sjöskadade fartyg. SFS 1906, nr 33, s. 39. (†) Boställen som genom vådeld äro förolyckade, njuta Brandstod på somliga orter. Fischerström 3: 60 (1782).
3) till FÖROLYCKAS 2: som lidit skeppsbrott i livet, som spårat ur. En af dessa i ryska böcker så ofta förekommande förolyckade existenser. VL 1894, nr 250, s. 3.
4) (numera knappast br.) till FÖROLYCKAS 3: som misslyckats l. slagit fel (för ngn); äv. om person: som misslycka(t)s (i ngt), olycklig (i vad han har för händer), misslyckad. Höpken 2: 496 (1758). Vi .. jemrade oss tillsammans öfver de förolyckade pastejerne. Bremer FamH 1: 155 (1831). Fries BotUtfl. 2: 97 (1852). Jag skulle dock gerna velat kunna dansa för att icke vara alldeles förolyckad i sällskapslifvet vid vissa tillfällen. Svedelius Lif 93 (1887). (Colberts) högra hand i literära saker, den löjligt förolyckade poeten Chapelain. Hedin Ludv14Tid. 37 (1895).
Spalt F 3044 band 9, 1927