Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
1) besluta, bestämma, avtala, berama. GR 11: 327 (1537). Atuj haffue forramet eth möte, eller herredag, huilkin nw i Calmarna .. opå gå schall. Därs. 13: 234 (1541). Ihre (1769).
2) göra utkast till (skrivelse o. d.); avfatta (koncept). (Vi) haffwe .. latidt förrame ett concept huru oss synes samme breff lyde skulle. GR 15: 60 (1543). —
(I 1 e) -RANG3~2. [liksom d. forrang efter t. vorrang] (mindre br.) företräde, försteg. (Detta har) gifvit den politiska historien en förrang framför alla andra. PedT 1903, s. 331. Norlind SvFolkl. 365 (1911).
Spalt F 3077 band 9, 1927