Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRRÄDELSE, f.?
Ordformer
(-red- 1527—1530. -ræd- 1527 (: forrædelse bewisningh). — -els(z)e 1527 (: forrædelse bewisningh)—1691. -ils(z)e 1527—1529)
Etymologi
[fsv. forrädhilse; jfr ä. d. forrædelse, mnt. vorretenisse; vbalsbst. till FÖRRÅDA med anslutning i vokalisationen till FÖRRÄDARE, FÖRRÄDISK, FÖRRÄDLIG]
(†) förräderi; trolöshet, svek. (Vi hade haft rätt att) straffwa honum med halszin för hans mätherj och forredilse skwld. GR 4: 15 (1527). Stiernman Com. 5: 258 (1691).
Ssg: FÖRRÄDELSE-BEVISNING. (†) förräderi. GR 4: 48 (1527).
Avledn.: FÖRRÄDELSK, adj. (†) förrädisk. Svart Ähr. 52 (1560). —
FÖRRÄDELSLIGA, adv. (†) förrädiskt, trolöst, svekfullt. GR 4: 59 (1527).

 

Spalt F 3103 band 9, 1927

Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se