| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRTECKNA fö3r~tek2na l. fœ3r~, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (numera mindre br.; se dock slutet) sätta ett tecken l. märke framför (ngt); utmärka. Them wij haffue latiid i szame register fortechnat mett eth korss, wele wij inthet borgelege giffue. GR 11: 277 (1537). Förteckna .. (dvs.) förpricka. WoJ (1891). särsk. (fullt br.) mus. anbringa l. sätta förtecken (se d. o. 1 b) framför (ngt), företeckna; äv. ss. vbalsbst. -ing i konkretare anv., jfr FÖRTECKEN 1 b. Tholander Ordl. (c. 1870). Den not, som förtecknas med dubbel-b. NF 3: 1511 (1880). Wegelius Musikl. 1: 20 (1888).
2) (†) i p. pf.: förut l. ovan avtecknad. Skiölde merckie, som är ett svartt oxehuffvud, like som thet her udi förtecknedt är. GR 22: 297 (1551).
3) (i fackspr.) teckna (ngt) till ledning l. ss. mönster l. modell; nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare. JEkström i InbjHReallärovSthm 1893, s. 28. Frihandsteckning, utförd .. efter lärarnes förteckning. SFS 1894, nr 94, s. 17.
4) (i fackspr.) göra en förberedande teckning som sedan skall utföras l. utarbetas resp. beläggas med färg o. d.; nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing. AHB 131: 112 (1887). NordBoktrK 1907, s. 400.
Spalt F 3388 band 9, 1928