| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRTRÖSTAN förtrös4tan l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förtrö´stan Weste), r. l. f. ((†) m. Lind (1749)); i best. anv. utan slutartikel. Anm. I best. anv. ersättes ordet stundom av best. form av FÖRTRÖSTNING.
1) (†) till FÖRTRÖSTA 2: löfte, försäkran. Huarken han eller nogon annan får förtröstan på dhe vacerande lägenheter. VDAkt. 1667, nr 406. Nordberg C12 1: 121 (1740). Eders majestät kan ju af en particular affection för någon annan moveras från den mig nu gifna förtröstan framdeles. Topelius Planet. 3: 87 (1889; yttrande tillagt pfalzgreven Karl Gustav år 1648).
2) (numera i sht i högre, särsk. religiös stil) till FÖRTRÖSTA 3 o. 5: tillförsikt, förhoppning, förvissning; särsk. i fråga om ngt som väntas ske; ofta med en av prep. om l. på, förr äv. av inledd bestämning; förr äv.: förlitande (på ngn l. ngt), lit, tillit (till ngn l. ngt). Rudbeckius Luther Cat. 28 (1667). Jesu blif tu stedz när migh, / At jagh altijd .. All förtröstan til tigh sätter. Ps. 1695, 405: 9. Krijg af them (dvs. de kristna) skal föras medh en wisz förtröstan på Gudz hielp och bistånd. Isogæus Segersk. 451 (c. 1700). De (hava på gården o. jordbruket) all sin förmågo i förtröstan af en rolig och orubbad besitning nedlagdt. 2RARP 5: 150 (1727). I Herrans namn vårt stridsbaner / Vi med förtröstan höja. Ps. 1819, 379: 1. I fast förtröstan på din tro och heder. Hagberg Shaksp. 2: 210 (1847). Jag känner, att det är i ett sådant förbund jag nu inträder, och jag känner på samma gång en glad förtröstan, att jag icke skall blifva det ovärdig. De Geer Minn. 1: 145 (1855, 1892). Förtröstan om syndernas förlåtelse. Kat. 1878, nr 146. (Noa byggde) i from förtröstan .. en ark för att rädda sitt hus. Ebr. 11: 7 (Bib. 1917). — jfr GUDS-, SJÄLV-FÖRTRÖSTAN. — särsk.
a) konkret, om föremålet för ngns tillförsikt l. tillit. Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan? Job 31: 24 (Bib. 1917).
b) (enst., †) självtillit. Jag är rädd att, af mycken förtröstan, / Skjuta på håll och bomma och bli åtlöje för andra. Runeberg 1: 29 (1832).
-FULL. om person: som hyser förtröstan; om sak: som innebär l. är uttryck för förtröstan. Det förtröstansfulla sinnelag, hvarmed de .. nalkades Gud såsom Fader. Ödmann StrFörs. II. 1: 46 (1803). En förtröstansfull fromhet. NF 5: 997 (1882). Jag dör förtröstansfull. Rydberg Vap. 201 (1891). särsk. (†) i uttr. förtröstansfull på ngn l. ngt. En ren och på Gud förtröstansfull själ. Liljestråle Kempis 79 (1798). Förtröstansfull på sig sjelf. Thomander 3: 268 (1826).
Spalt F 3452 band 9, 1928