Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GALLRA, sbst.3, r. l. f.; best. -an; äv. GALLRE, sbst.2, n. (Lind (1749)).
Ordformer
(galdra IErici Colerus 1: 105 (c. 1645: Hampagaldran, best.). gal(l)ra 1650—1884. galre Serenius (1741), Lind)
Etymologi
[motsv. (i bet. 1) sv. dial. (Västergötl.) gållrer, f. pl., (Södermanl.) gallre, m. o. n., (Finl.) galdru, f., galdär, f. sg., ävensom pl., galder, n. (äv.: förtorkat hamp- l. linstrå); jfr (i bet. 1) d. galder, d. dial. gallra, m., nor. dial. galde, m.; till GALL, adj. 1 d, o. eg. betydande: steril, oduglig växt; jfr GALL(ER)-HAMPA, GALLA, sbst.5, o. GALLRA, v.3]
(†)
1) hannstånd av hampa; jfr FIMMEL; ngn gg ss. ämnesnamn: hampa (av hannstånd?). Ther Qwinnorna förra uthbredde, / Sin Galra, Hampa och Too. PolitVis. 345 (1650). Då hampa och galra så vida växt, at hampan skal galras, (det är taga op galran). Dahlman Reddej. 205 (1743). Lind (1749). HushBibl. 1757, s. 71. Larsen (1884; med hänv. till gallhampa). — jfr HAMP-GALLRA.
2) ngt av de snärjande ogräsen Polygonum convolvolus Lin. o. Cuscuta europæa Lin. (?). (Fin.) coiranhumala .. (lat.) ustrigo. (sv.) galra. Juslenius 47 (1745).

 

Spalt G 60 band 10, 1928

Webbansvarig