| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GALLRA gal3ra2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (äv. mer l. mindre konkret, om det som blivit utgallrat).
1) (†) i fråga om odling av hampa: (ur hampåker) taga bort de icke fruktbärande stånden, dvs. hannplantorna. Brahe Oec. 109 (1581). Dahlman Reddej. 205 (1743). Heinrich (1814).
2) (ur ett växtbestånd) avskilja o. taga l. plocka bort odugliga l. överflödiga individ (för att de kvarvarande, mera växtkraftiga skola hava tillräckligt utrymme o. därigm utvecklas bättre); äv. allmännare: göra gles, komma att glesna; förminska antalet av (ngt). Schenberg (1739). VetAH 1768, s. 36 (i fråga om fiskodling). Snart / Begynte salvorna på nytt att dundra / Och gallra lederna. CVAStrandberg 5: 71 (1862). Lagerlöf HomOd. 165 (1908). — särsk.
a) i sht trädg. o. landt. i fråga om odling av i sht vissa tätt sådda rotfrukter. Gallra rovor, morötter, sockerbetor. Arrhenius Jordbr. 1: 207 (1859). Gallring, för plantor, rofvor, hvitbetor och morötter, företages 2 gånger på sommaren. Svederus Hlex. (1869). Strindberg RödaR 30 (1879). Abelin MTr. 43 (1902). (tillf.) refl. När man ser gräset galra sig sjelft, at det ej står mer så tätt som förr. Brauner Åker 144 (1752). — jfr BET-, BLOCK-, UPP-GALLRING.
b) i sht skogsv. i fråga om fällande av (mindervärdiga) träd i yngre l. medelålders skog (numera försiggående efter viss plan o. med vissa års mellanrum); jfr BLÄDA I 2; äv., i sht trädg., i fråga om avlägsnande av överflödiga grenar å fruktträd. Gallra skog. Rosensten Skog. 5 (1737). Björkman Skogssk. 241 (1868). AbelinMTr. 57 (1902). Med gallring förstås ett sådant borttagande af träd inom ett skogsbestånd, som berör individerna endast under eller äfven inom kronslutet, men hvilket ej är starkare än att de kvarlämnade träden efter en kortare eller längre tid åter kunna sluta sig och bilda helt kronhvalf. SkogsvT 1904, s. 72. Lagerlöf Kejs. 83 (1914). Livligt växande gallrade bestånd (av barrskog). HbSkogstekn. 381 (1922). Aspen fordrar .. rationell gallring och vård. Geete o. Grinndal 55 (1923). (tillf.) refl. (Furuplanteringen) växer .. inom få år til ansenlig högd, qvistar och galdrar sig sjelf. Brummer 101 (1789). — jfr UPP-GALLRA, BEREDNINGS-, BLÄDNINGS-, HJÄLP-, KRON-, LÅG-, RENSNINGS-, SJÄLV-GALLRING m. fl.
3) i utvidgad anv. av 2: ur l. från ngt taga bort l. frånskilja l. förkasta l. utmönstra i sht det överflödiga l. sämre l. svaga l. odugliga o. d., med behållande av det väsentliga l. bättre l. kraftiga l. dugliga o. d.; äv.: sovra; i p. pf. stundom ss. adj.: fri från sämre beståndsdelar, utsökt. Gallra bland sina krukväxter. Gallra (i) sitt bibliotek. Gallra sitt material, gallring av arkiv (i fackspr.). Ihre (1769). Striden om tillvaron, och den naturliga gallringen, som deraf blifvit en följd, och hvilken Darwin till sina hufvuddrag framställt. Lilljeborg Däggdj. 19 (1870). Gallring af kaférättigheterna. PT 1907, nr 264, s. 2. Östergren (1924). jfr: Sällskapet var gallradt. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 207. — särsk. (†) med prep. till: uttaga till. Jon Nielsson .. blef från tredinge Regementtet gallrader till Kongel. May:ttz Gvardie. VDAkt. 1710, nr 312.
4) (i sht i norra Norrl., mindre br.) i överförd anv.: sortera (flottat timmer). Malmbgt 1894, nr 26, s. 1. Ekman SkogstHb. 125 (1908).
GALLRA FRÅN10 4 l. IFRÅN04. till 3, = GALLRA BORT. Småpotatisen gallras ifrån och användes som svinfoder. jfr FRÅN-GALLRA. —
GALLRA UR10 4. (föga br.) utgallra från. Folke .. gallrade ur lagen alla sådana häfder, som voro lämningar efter hedendomen. Botin Hist. 2: 179 (c. 1790). —
1) till 2.
b) (föga br.) med obj. uttryckande det (hela) varav en del tages bort. (Det) är altid lätt för en Landtman at galra telningarna ut. Dahlman Humleg. 72 (1748). Sandström NatArb. 1: 12 (1908).
2) till 3: utmönstra (ngt överflödigt osv.). Gallra ut oanvändbara saker, gammalt skräp, sprucket porslin. Sahlstedt (1773).
3) (föga br.) i utvidgad anv.: välja l. plocka ut (ngt l. ngn) ur en större samling. Verd. 1887, s. 103. (†) (Några brev) såg .. arfvingen igenom och galrade uth om ther ock vore någre angående hans gods och prætentioner. EBenzelius d. y. (1737) i BenzelBr. 280.
B: (4) GALLRINGS-BOM. (i sht i norra Norrl., mindre br.) sorteringsbom. HeimdFolkskr. 81: 16 (1904). Norrskensfl. 1927, nr 159, s. 2. —
(1) -HAMPA, r. l. f., förr äv. -HAMP. (-hamp 1754) (†) = GALLRA, sbst.3 1; jfr GALL-HAMPA. Tillandz A 7 b (1683). 3 ℔ gallringz hamp. BoupptVäxjö 1754. Hof DialVg. 142 (1772; angivet ss. uppsvenskt). —
-HUGGNING. skogsv.
-SKOG. skogsv. skog i vilken gallring (ofta försöksvis o. efter viss metod) företages. Storfors Bruks gallringsskogar. SkogsvT 1911, Fackupps. s. 348. —
-VED. skogsv. vid gallring av skog erhållen (o. ofta till kolning använd) ved av mindervärdig beskaffenhet. S. k. gallringsved, qvistar o. dyl. hopföras i smärre glesa trafvar. Svedelius Koln. 10 (1872). HbSkogstekn. 548 (1922). —
-VIRKE. skogsv. till utgallring avsett l. vid gallring av skog erhållet virke. SPF 1859, s. 537. Gallringsvirke (osv.) .. må jägmästaren låta kronojägare eller kronoskogvaktare afstämpla. SFS 1909, nr 159, s. 6. —
-VIS, adv. skogsv. Endast då sträng eftersyn kan påräknas, uttages .. (husbehovsvirket) gallringsvis och på för skogen nyttigt sätt. SkogsvT 1910, s. 109.
Spalt G 60 band 10, 1928