Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GALVANO- gal1vanω-, stundom -no- l. -nå-, resp. 101—.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. galvano-, till stammen i GALVANISK]
(i sht i fackspr.) i ssgr: galvanisk.
Ssgr: GALVANO-KAUSTIK—04, r. med. vid operationer begagnad metod att avlägsna sjuka partier o. d. gm bränning medelst av elektrisk ström upphettade värktyg. Hygiea 1858, s. 597. —
-KAUSTISK—40. med. adj. till -KAUSTIK. Tholander Ordl. (c. 1870). —
-METER, r. (m. WoJ (1891)); best. -n; pl. -trar. [jfr ELEKTRO-METER] fys. instrument för uppmätning av elektriska strömmar; oeg. äv. om galvanoskop. Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 26. Ohlon Fys. 3: 47 (1924). jfr SPEGEL-, STRÄNG-GALVANOMETER m. fl. —
-METRISK. fys. adj. till -METER. Galvanometriska försök. Berzelius ÅrsbVetA 1832, s. 37. —
-PLASTIK.
1) [av t. galvanoplastik, bildat av en av den år 1837 funna metodens uppfinnare, den t. fysikern M. H. Jacobi] konsten att gm elektrolytisk utfällning av metaller avbilda föremål. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 137. Moll Fys. 3: 51 (1899).
2) (mindre br.) = -STEGI. SKL (1845). Hector Husg. 115 (1904). —
-SKOP -skå4p, n.; best. -et; pl. =. [jfr ELEKTROSKOP] fys. instrument för påvisande av (svag) elektrisk ström; jfr -METER. Nyström Telegr. 39 (1869). —
-STEGI -stegi4, r.; best. -en l. -n. (-stigie 1871) [jfr t. galvanostegie; senare ssgsleden ytterst av gr. στέγειν, (be)täcka] konsten att på elektrolytisk väg framställa metallöverdrag (förgyllning, försilvring, förnickling osv.) på metallföremål. TT 1871, s. 388. Ohlon Fys. 3: 58 (1924). —
-TEKNIK. konsten att på elektrolytisk väg framställa metalliska utfällningar. Liedbeck KemTekn. 428 (1864). —
-TROPISM -tropis4m, r.; best. -en. [till gr. τροπή, vändning; jfr HELIOTROPISM] biol. den i sht hos vissa växter förefintliga egenskapen att gm tillväxtrörelser reagera mot elektrisk ström. 2NF (1908). Wallengren (o. Hennig) 1: 35 (1909).

 

Spalt G 71 band 10, 1928

Webbansvarig