| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GATT gat4, n., i bet. 4 äv. r. (FFS 1889, nr 36, s. 24); best. -et l. -en; pl. =, i ssgr ngn gg -er (2NF 5: 320 (1906: spygatter)).
sjöv. Anm. I fråga om holl. förh. användes ordet (i den allmännare bet.: hål, öppning) redan i SvMerc. 1763, s. 730 (1761).
1) hål (i ett föremål) i vilket ngt (en stång l. bom o. d.) med sin ända är fäst l. (t. ex. i rundhult l. i reling l. vaterbord) gm vilket ngt (en ända, tross, kätting l. däcksvattnet) skall löpa l. avrinna. Röding SD 37 (1798). Svåra esselhufvudena .. hafva ett fyrkantigt gatt afpassadt efter masttoppen och ett rundt för märsstången. Frick o. Trolle 4 (1872). Öfverbramfall, skuret i sitt gatt på stången. Ekelöf Skeppsm. 76 (1881). Kättingen rappade ur gattet. GHT 1905, nr 233 B, s. 4. jfr SKIV-, SPY-GATT m. fl. — särsk. i överförd anv., i uttr. till gatts, i beredskap (urspr. o. eg. i fråga om en stång o. d. med avs. på dess infogande i sitt gatt), i sådana förb. som lägga, sätta, ställa, äv. ligga till gatts. Oxenstierna Vanderdecken 141 (1865). Esselhufvudena kunna .. upptagas i märsarne före stängernas ställande till gatts. Frick o. Trolle 147 (1872). (Vi) lättade .. ankar .. och afgingo till yttre redden, för att ligga till gatts att sticka till sjös, om vinden bedarrade. SD(L) 1896, nr 501, s. 5.
3) relativt trång sjöled mellan tvenne kuster l. mellan bankar (ss. vid hamninlopp); inlopp. Gyllengranat SvSjökr. 2: 67 (1840). Fårösund’s norra gatt. Bergman GotlSkildr. 270 (1882). Gatten hållas besatta af pansarfartygen. PT 1907, nr 217 A, s. 2. — jfr HAMN-GATT.
4) [efter holl. gat i samma anv.; eg. elliptiskt för achtergat, eg.: arshål, ars] (föga br.) (ett skepps) akter ovanför vattenytan. Röding SD 37 (1798). Antecknas .. om .. (fartyget) har rund eller platt gatt (osv.). FFS 1889, nr 36, s. 24.
Spalt G 161 band 10, 1928