Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GEHÖR, sbst.2, n.; pl. =.
Etymologi
[trol. sidoform till BEHÖR bildad efter mönstret av t. gehörig : BEHÖRIG, GEHÄNG : BEHÄNG o. d.]
(†) tillbehör. (Skeppen) äre medh all gehör, / Konsteligh giord som thet sigh bör. NHolgeri Troijenb. C 6 b (1632). 1. Noot med sin gehör. BoupptSthm 27/11 1671. — jfr TILL-GEHÖR.

 

Spalt G 174 band 10, 1928

Webbansvarig