| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GESVINDIGHET jesvin4dig~he1t, r. l. f.; best. -en.
1) (numera bl. bygdemålsfärgat i Skåne, föga br.) snabbhet, hastighet, rörlighet; fart. Westhius Vitt. 7 (1678). Hvarföre liuset på hvar Secund-minut, eller pulsslag, kommer at löpa ohngefehr 18463 sådana milar: hvilket visserliga är en ogemen gesvindighet. Vassenius Alm. 1736, s. 31. DeFoë RobCr. 47 (1752).
2) (†) om snabbhet i tankeförmåga l. i arbete: snarfyndighet; flinkhet, raskhet; äv.: slughet, listighet; jfr GESVIND 3. GR 28: 237 (1558). Dryselius Måne 465 (1694). At snatta vtur Krydde- och Trägårdar, at borttaga kycklingar eller annat smått, hölt han allenast för en Vngdomen väl anständig gesvindighet. Lagerström Bunyan 3: 21 (1744).
Spalt G 348 band 10, 1928