Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GETA, interj.
Ordformer
(geta 1698—1751. jetta 1746—1795)
Etymologi
[sv. dial. jetta; möjl. av t. gitt, i eder förekommande förvridning av gott, Gud, l. förvridning av JESUS (jfr JESTANE, JESTINGEN); se ÅWMunthe i NysvSt. 7: 155]
(†) i åtskilliga ss. eder använda uttr.: (vass) geta god (l. ko) knös, jetta ko dö, jetta (ko) tre (äv. sammanskrivna), se GUD, TRE, räkn., TRÄ, VÅR, pron.

 

Spalt G 358 band 10, 1928

Webbansvarig