Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLÅP- glå3p~.
Ordformer
(glop- 1741—1872. glopp- 1741—1814. glåp- 1745 osv.)
Etymologi
[sv. dial. glåp-, glop-, glopp-, till en stam glŭp-, glŏp-, gap, gapa (jfr GLOPP, sbst.1, GLOPPA, GLÅPA), besläktat med GLOP, sbst.1; i avljudsförh. till GLÖPER, GLÖPE-(ORD), nor. o. isl. gløypa, sluka]
i ssgr; eg.: som tillhör l. kommer från en dum l. ouppfostrad person.
Ssgr: GLÅP-LYCKA. (†) = -TUR. Dalin (1852). Schulthess (1885). —
-ORD. (vard.) skymford, okvädinsord, ”skällsord”, (spe)glosa; förr äv. om plumpt, oanständigt skämt. Boding Mick. 36 (1741). Christnom tämer’et (dvs. anstår det) ej, at bruka otuktiga glop-ord. Nicander Syr. 5 (1759). Otidigheter och glåpord. Wulff Koralb. 3 (1912). —
-TUR. (†) överdriven tur, ”bondtur”. Dalin (1852). Larsen (1884).

 

Spalt G 602 band 10, 1929

Webbansvarig