Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GNIDARE gni3dare2, om person m., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(gnidare 1741 osv. gniare 1733—1741)
vbalsbst. till GNIDA.
1) till GNIDA I 1; utom i b, c numera bl. tillf. Mattsson VSkr. 1: 191 (1911). — särsk.
a) till I 1 b: spelman som (oskickligt) spelar fiol (l. annat stråkinstrument); i ssgn FELE-GNIDARE.
b) tekn. till I 1 d; i vissa pressar: maskindel med uppgift att utföra glättning. 2UB 10: 304 (1907).
c) (i Finl.) till GNIDA I 1 e β: elev som söker ställa sig in hos sin(a) lärare; i ssgn FIDES-GNIDARE.
2) (ngt vard.) till GNIDA I 3: gnidig person, snålvarg. Dalin Arg. 1: 37 (1733, 1754). Han .. är .. den argaste Smulgråt och Gniare som kan gies. Boding Mick. 56 (1741). Hörlén GSed. 136 (1914). Östergren (1925).
Avledn.: GNIDARAKTIG, adj. (ngt vard., föga br.) till 2: gnidig. Tersmeden Mem. 4: 139 (1756). WoL (1889; under miserly).

 

Spalt G 654 band 10, 1929

Webbansvarig