Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRAFIT grafi4t, r. (m. Dalin (1852), Lundell); best. -en; pl. (i bet.: olika slag av grafit) -er.
Etymologi
[liksom eng. o. fr. graphite av t. graphit, till gr. γράφειν, skriva (se -GRAFERA); benämningen, given år 1789 av den t. mineralogen AGWerner, avser mineralets användbarhet till skrivpennor]
geol. o. miner. benämning på ett mjukt, svart avfärgande mineral, som utgör en allotropisk modifikation av kol: blyerts. LittT 1797, s. 421. I allmänhet förekommer grafiten i form af större eller mindre, glänsande fjäll, utan begränsning af kristallytor (s. k. fjällig grafit). TT 1899, K. s. 22. — jfr KISEL-, TACKJÄRNS-GRAFIT m. fl.
Ssgr (i allm. geol. o. miner.): GRAFIT-DEGEL. metall. av grafitpulver o. eldfast lera tillvärkad smältdegel. Åkerman KemTechn. 1: 666 (1832). SFS 1922, s. 311. —
-GNEJS. gnejs som innehåller grafit. Rebau NatH 3: 87 (1879). Ramsay GeolGr. 1: 93 (1912). —
-GRUVA, r. l. f. NF 2: 58 (1876). —
-MASSA. tekn. massa som innehåller grafit. JernkA 1890, s. 177. Deglar .. av grafitmassa. SFS 1917, s. 929. —
-PULVER. tekn. pulveriserad grafit. SKN 1841, s. 94. —
-VATTEN. metall. vatten vari grafit uppslammats. TT 1871, s. 188. Kokillerna .. beströkos invändigt med grafitvatten. JernkA 1894, s. 376. —
-VÄRK, n. tekn. anläggning för tillvärkning av grafit. JernkA 1890, s. 121.
Avledn.: GRAFITERA, v. -ing. tekn. tillsätta l. överdraga l. dyl. med grafit. TSjöv. 1891, s. 402. (Koppar-)Plattorna .. grafiteras (vid raffineringen) på ena sidan. TT 1895, K. s. 10. —
GRAFITISK, adj. (i fackspr.) som innehåller grafit. JernkA 1846, s. 243. Denna grafitiska gneis. Därs. 1890, s. 125.

 

Spalt G 797 band 10, 1929

Webbansvarig