Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRAM, adj. oböjl., anträffat bl. i predikativ anv. o. ss. efterställt attribut.
Ordformer
(gram 15261846. gramm 16201810)
Etymologi
[fsv. gramber, vred, gramse, förskräcklig, motsv. d. gram, vred m. m., isl. gramr, fsax. o. (fh)t. gram, feng. gram, grǫm; sannol. eg. ljudbetecknande med bet.: brummande o. d.; besläktat med GRYM; jfr GRAMSE o. GRÄMA]
(†) gramse, förbittrad på (ngn); äv. i förb. med prep. emot l. på, ngn gg gen.; äv. abs.: vred; ondskefull, grym. GR 3: 343 (1526). Så wari mig Gudh huller som iag thetta håller, wredh och gram om iag thet bryter. Lagförsl. 428 (c. 1606). Han hafwer migh giordt stoor skada och skam, / Så ock min Hustro, thes är iagh så gram. Fosz 496 (1621). Kolmodin Dufv. 245 (1745). På Helgonabacken vid Lund, .. / der bodde det fordom en kämpe så gram, / af trollens stam. Tegnér (WB) 5: 163 (c. 1825). Meurman (1846; med hänv. till gramse).

 

Spalt G 799 band 10, 1929

Webbansvarig