Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRANAT grana4t, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er ((†) -en Månsson Åderlåt. 57 (1642)).
Etymologi
[fsv. granata pl.; jfr dan. o. t. granat, eng. granate, garnet, fr. grenat; sannol. eg. samma ord som GRANAT, sbst.1; anledningen är möjl., att ädelstenens röda färg erinrade om färgen på granatäppleträdets blommor]
i sht miner. benämning på (i allm. färgade) mineral tillhörande en grupp ss. väl utbildade, reguljära kristaller förekommande dubbelsilikater (i allm. bestående av kalcium o. magnesium l. aluminium o. järn resp. krom), av vilka flera användas ss. halvädelstenar; halvädelsten av detta slag, i icke fackmässigt spr. bl. om dylik av djupröd färg. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 6. (De förnämsta borgarnas) döttrar måge draga .. armebåndh .. aff .. Carnioler, granater och slijke Steenar. HSH 31: 82 (1661). Vid Mjölqvarnen midt i .. (Strömstad) finnas Granater inströdda i graniten. Hisinger Ant. 5: 88 (1831). Granaten användes .. (bl. a.) som slipmedel eller som beskickning vid järnberedning. 2NF 10: 113 (1908). Hårnålar med knoppar av .. granater eller silver m. m. i form av blommor eller runda kulor. Linder Tid. 170 (1924; i skildring av moderna på 1870-talet). — jfr KALK-, LERJORDS-GRANAT m. fl.
Ssgr: A: GRANAT-ARMBAND~02 l. ~20. (granat- 1878. granate- 1672. granats- 1808) BoupptSthm 12/11 1672. —
-ART. (†) granatslag. VetAH 1754, s. 289. Cronstedt Min. 63 (1758). Wåhlin Bastholm 137 (1791). —
-BROSCH. —
-BRUNT, n. [jfr BRUN 3 anm.] (i fackspr.) namn på en rödbrun målarfärg o. på ett färgämne varmed färgas rödbrunt. Keyser Kemien 3: 265 (1876). NF 2: 1195 (1878). WoJ (1891). —
-BÄRG. geol. amorft granatmineral. Cronstedt IVetA 1754, s. 8. Rinman (1788). FKM 1: 106 (1806). Heinrich (1814). —
-FÄRG. viss djupröd färg. VetAH 1768, s. 66. —
-FÄRGAD, p. adj. —
-FÖRANDE, p. adj. geol. om bärgart; jfr FÖRA 13. Granatförande gneis. Widmark Helsingl. 1: 15 (1860). —
-GNEJS. geol. granatförande gnejs; jfr SÖRMLANDS-GNEJS. Hisinger Ant. 1: 77 (1819). Flodström Naturförh. 49 (1918). —
-HALSBAND~02 l. ~20. (granat- 1673—1706. granate- 1679) BoupptSthm 5/9 1673. —
-HÅRNÅL~02 l. ~20. hårnål besatt med granater. BoupptSthm 28/9 1675. —
-KNAPP. knapp prydd med granat(er). —
-KORN, sbst.2 (sbst.1 se GRANAT, sbst.1 ssgr). Rinman 1: 103 (1788). PT 1902, nr 112, s. 3. —
-MINERAL. geol. —
-RÖD. Rinman 2: 699 (1789). —
-SKÅL. (numera knappast br.) tekn. sämre, mycket mörk, på undersidan skålslipad granat. JournManuf. 4: 153 (1834). 2UB 5: 266 (1902). —
-SLAG. —
-SMYCKE. —
-SMÄRGEL. tekn. —
-STEN.
1) (numera knappast br.) jfr GRANAT, sbst.2 1 lijten Ringh medh 2:ne små Diamant(e)r och 1 Granat steen. BoupptSthm 21/3 1679.
2) (†) Granat-Sten .. Är en grof brun granatfärgad stenart, som äfven liknar sig til figurer, som granater. Wallerius Min. 105 (1747).
B (†): GRANATE-ARMBAND, -HALSBAND, se A.
C (†): GRANATS-ARMBAND, se A.

 

Spalt G 812 band 10, 1929

Webbansvarig