| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRANSKA gran3ska2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE o. -ERSKA, se avledn.
1) noggrant undersöka (ngt l. ngn); noggrant betrakta l. genomgå (ngt) för att utröna hurudant det är; skärskåda, syna (i sömmarna). Ingå i granskning av, förr äv. om (ngt). Granska ngt i sömmarna, i sht bildl. Granskande blickar (jfr 2 a). GR 9: 28 (1534). Mit fasta upsåth är .. at berätta .. personernes caracterer .. uthdragne af flere deras gierningars granskning. Höpken 1: 13 (c. 1752). Gransken noga slikt Folk, vinläggen Eder, at utforska deras afsigter. Tessin Bref 1: 270 (1753). (K. XII) ingick med nöje uti nogaste granskning om handel, sjöfart (osv.). Därs. 2: 307 (1755). Vid ett närmare granskande af en metalls upplösning i qvicksilfver, finne vi, att (osv.). Berzelius Kemi 2: 351 (1812). Sedan .. (spåkvinnan) granskat Jonas’ hand .. utbrast hon plötsligt: Stackars gosse! Bergman JoH 9 (1926). — jfr BIBEL-, EFTER-, GENOM-GRANSKNING m. fl. — särsk.
a) (†) efterforska, söka utröna (om osv.). Epter the thet (dvs. det sanna förhållandet) granskett vdtspordt och forfarit haffue. GR 9: 24 (1534). Det endast vil jag här i korthet granska, om denna Regerings-Form må föras på Konung Gustaf Adolphs räkning. Schönberg Bref 2: 69 (1778).
b) (noggrant) undersöka l. genomgå (genomse l. genomläsa) ngt för att tillse att allt är som sig bör, besiktiga, kontrollera; revidera; i sht med avs. på skriftliga handlingar, räkenskaper o. d. Underkasta ngt en ingående granskning. Icke tåla l. uthärda (en närmare) granskning. Hvarföre komma icke Landshöfdingars .. Ämbetes förrättningar .. under Protocolls Deputationens granskning? Oelreich 781 (1755). Sjelfklok visa dig ej, lät klokare granska dit arbet. Nicander GSann. 116 (1767). Om våren skulle (i de gamla byarna i Rackeby) alla hag (gärdesgårdar) granskas. VgFmT II. 10: 105 (1909). Röstlängdens framläggande till granskning. SFS 1920, s. 2357. — jfr CITAT-, FACK-, SIFFER-GRANSKNING.
c) (numera mindre br.) göra (ngt) till föremål för konst- l. litteraturkritik, recensera; ss. vbalsbst. -ning äv. i mer l. mindre konkret anv.; ofta i uttr. granskning av, förr äv. över (ngt). En Granskning öfver en ny Fransysk Version af Aeschylus. Björnståhl Resa 1: 96 (1770). Sahlstedt (1773). Granskning är, i sin högsta mening, Rättvisa skipad i snillets verld. Thorild 3: 16 (1791). Östergren (1925).
d) (†) i uttr. under all granskning, under all kritik. Början (med granskningen av prisskrifterna) gjordes med N:o 1 .., som blef funnen under all granskning. SAD 1: 232 (1788).
2) (†; jfr dock a) kritisera, kritiskt betrakta; äv.: klandra, häckla, anmärka på (ngt). Doct. Hartes Historia om Gustaf Adolf; hvilken .. (Mauvillon) finner ganska felagtig, och i mycket granskar. SvMerc. 1765, s. 369. Et och annat (i boken) torde .. kunna granskas och böra ändras. Björnståhl Resa 1: 20 (1769). När du, på åldren, granskar hvad andre tala och göra, / Kom då ihog, hurudan du sjelf i din ungdom har varit. Boman Cato 9 (1802). Man granskar ej häst man fått. Rydberg Faust 78 (1876). — särsk.
a) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: kritiskt betraktande, kritiserande, kritisk; numera nästan bl. (mindre br.) i sådana uttr. som granskande blickar o. d. (jfr 1). Väl vetandes at vårt granskande tidehvarf icke låter sig nöja med det som är medelmåttigt. VDAkt. 1783, nr 178. En Talare .. måste tänka sig granskande åhörare. Ödmann AnvSkrift. 61 (1822). Östergren (1925).
b) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: vald (l. bedömd) med kritik o. urskillning, sovrad; stundom övergående i bet.: kritisk, nogräknad. Då Konungen til Undersåtarenas nöje och tidsfördrif lät anställa .. hvarjehanda spel, djur-fäktningar, Lin-danseri, med flera, då mindre än i våra tider, granskade skådespel. Tessin Bref 2: 353 (1755). En sundare och mera granskad smak. Posten 1769, s. 815. Bruka mera tjenlige och granskade uttryck. Cavallin Herdam. 5: 390 (cit. fr. 1803).
c) ss. vbalsbst. -ning, kritik, kritisk förmåga, kritisk blick; urskillning. Posten 1769, s. 464. När Kyrko-historien blifvit med granskning undersökt. Möller Kyrkoh. v (1774). (Man) har .. ofta utan granskning tillagt .. (K. X G.) de afsigter, hvartil aldrig finnes något historiskt bevis. Schönberg Bref 2: 187 (1778). Ett verk, der .. allt det väsendtliga blir med granskning upphemtadt. Rydqvist SSL 1: III (1850).
(2) -GÅVA. (†) kritisk begåvning. Han ägde en vidsträkt .. lärdom och beläsenhet, jämte en sund och stark granskningsgåfva. MGWallenstråle (1761) i SvMerc. 1763, s. 720. —
-MAN, m.||ig. (i sht i fackspr.) person som blivit utsedd att utföra granskning av ngt. TT 1894, Byggn. s. 39. Granskning af biografbilder skall .. verkställas af en eller flera utaf Konungen därtill förordnade granskningsmän. SFS 1911, nr 71, s. 2. —
-NÄMND. nämnd som tillsatts för att granska ngt; prövningsnämnd. Täflingsdikten .. hade ännu icke återkommit från granskningsnämnden. Wirsén i 3SAH 2: 258 (1887). Privatisternas skriftliga prov .. bedömas av särskild granskningsnämnd i huvudstaden. Flodström SvFolk 173 (1918). —
-RÄTT, r. l. m. Lyceum I. 2: 18 (1810). Riksdagens finansiella granskningsrätt. Samtiden 1873, s. 7. —
-UPPDRAG~20 l. ~02. uppdrag att utföra granskning av ngt. Fullgöra sitt granskningsuppdrag. Björkman (1889). SFS 1897, Bih. nr 73, s. 9. —
-VIS, adv. (i skriftspr.) i form av granskning. Tullberg SvRättskr. 160 (1862). (Vad som över) tillåtliga ämnen i tryck .. gransknings- eller reflexionsvis i dagsljuset framlägges, (må icke) kunna .. såsom straffbart anses. SFS 1897, nr 34, s. 9. Därs. 1921, s. 105.
1) till 1: forskare; numera bl. ss. senare led i ssgr. Möller (1790). Cavallin (1875). jfr FORN-, HÄVDA-, ORD-, SKRIFT-, SPRÅK-GRANSKARE.
2) till 1 b: person som granskar ngt för att tillse att allt är som sig bör. Kellgren (SVS) 6: 110 (1782). Granskare .. af valsedlar. Björkman (1889). Uppfylla sina åligganden såsom examinator i studentexamen och granskare af de många kriorna. Sander i 3SAH 4: 67 (1889). jfr LÄROBOKS-, SIFFER-GRANSKARE m. fl.
3) (numera mindre br.) till 1 c: (litteratur- l. konst)kritiker; recensent. Möller (1790). Ossian skref icke, såsom nya Skalder, för at behaga Läsare och Granskare. Ossian 1: XXIV (1794). Den förste granskare till yrket, som yttrade sig om konstverket. Rydberg RomD 97 (1874, 1877). Auerbach (1909). jfr: Granskaren (1782; tidskriftstitel). jfr BOK-, LITTERATUR-GRANSKARE.
Spalt G 840 band 10, 1929