Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRAVSTICKEL gra3v~stik2el, r. l. m.; best. -n (Melanderhjelm Astr. 1: 60 (1795) osv.) ((†) -en VetAH 1751, s. 167; -sticklen Sahlstedt (1773)); pl. -sticklar; förr äv. GRAVSTICKA, r. l. f.
Ordformer
(-sticka 1749—1755. -stickel 1541 osv. -stikel 1538)
Etymologi
[efter t. grabstichel, mht. grabestichel; av t. graben (se GRAVA, v.1) o. stichel, gravstickel, till stechen (se STICKA, v.); jfr d. gravstikkel, ävensom GRAV-; med avs. på formen gravsticka jfr d. gravstikke, nor. dial. gravstikka]
tekn. o. konst. av en tillspetsad stålten o. ett kort träskaft bestående mejselliknande värktyg varmed skärning i metall l. trä o. d. (gravering) utföres. VarRerV 14 (1538). 2Mos. 32: 4 (Bib. 1541). Grafsticklar .. (äro) ett slags meislar, som .. icke påslås med hammaren, men endast föras med handen. Almroth Karmarsch 274 (1839). Tallberg Etsn. 7 (1912).

 

Spalt G 873 band 10, 1929

Webbansvarig