| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GREVINNA grevin3a2, f.; best. -an; pl. -or.
en greves hustru l. änka; äv.: dam av grevlig börd (som är gift med icke grevlig adelsman l. ofrälse). Greffvinne till .. Oldenborgh. GR 26: 519 (1556). RA 2: 258 (1568). Gref Vellingks Grefvinna .. var sysslinge med min hustru. 2RARP 4: 516 (1727). I ären ingen grefuinna iag setter så länge iag uill. VDAkt. 1735, nr 21 (yttrat av en pastorsadjunkt till en prästänka). O. U. C. .. Gift .. med grevinnan C. S. L. W. UUMatr. 1926, s. 55. jfr MARK-, ÄNKE-GREVINNA m. fl. — särsk. folklor. till b; i ssgn MAJ-GREVINNA.
-SALVA, r. l. f. (-inn- 1698—1739. -innen- 1697) [nylat. unguentum comitissæ, efter en grevinna di Varignana, som med framgång använde salvan för att förhindra missfall (Melichius Dispens. med. (1601))] (†) viss salva, i sht använd till smörjning av en havande kvinnas rygg o. mage. Hoorn Jordg. 1: 90 (1697). ApotT 1739, s. 86. jfr: Itt Vnguent som stoppar .. och brukas til en haffuande quinna .. och är en Greffuinnes nampn werdt. BOlavi 147 b (1578).
B: GREVINNE-VÄRDIGHET.
C (†): GREVINNEN-SALVA, se A.
Spalt G 902 band 10, 1929