Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GROM grω4m, sbst.1, m.; best. -en; pl. -er ((†) -s THästv. 1868, s. 14).
Ordformer
(vanl. skrivet groom)
Etymologi
[av eng. groom, av ovisst urspr.]
(nästan bl. i fråga om utländska förh.) ridknekt. Om våra petitsmaîtres antagit flera engelska talesätt eller ord, såsom groom i ställe för dräng. MagKonst 1827, s. 64. Bakom henne satt groomen i sin diskreta, dammfärgade kostym, stel som en mumie. Norrman FrkVästervik 110 (1908).

 

Spalt G 961 band 10, 1929

Webbansvarig