| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRYMTA grym3ta2, v. -ade. vbalsbst. -AN (knappast br., Hamb. (1700), LoW (1911)), -ANDE, -NING (äv. konkretare); -ARE (mera tillf. Wadman Saml. 1: 27 (1830), AB(L) 1895, nr 301, s. 4); jfr GRYMT.
1) om svin (jfr b): utstöta det för svinet karakteristiska lätet. Schroderus Comenius 184 (1639). Svinen grymtade i stian. Bellman 5: 176 (1781). Beskow SvBarn 43 (1896). — särsk.
a) i ordspr. Grymtar så Grijs som gammalt Swijn. Grubb 4 (1665). När det ena (svinet) grymtar, så grymtar det andra med. BL 1: 224 (i handl. fr. 1747). Det gamla ordspråket: ”obetald gris grymtar hela året”. Alm(Gbg) 1890, s. 32.
b) i fråga om liknande läte hos andra djur. Landsm. XVII. 1: 24 (1671; om renkalvar). En flodhäst .. grymtade i floden. Kongo 1: 230 (1887). Han hörde (tjäder-)tuppen grymta för att klara strupen till morgonens spel. Hallström DödFall. 48 (1902).
2) om person: frambringa ljud l. säga (ngt) med en röst som påminner om svinens grymtande; ofta: tala l. yttra (ngt) i vredgad l. missnöjd ton; yttra sitt missnöje; stundom ss. anföringsverb. Tå en wrijder hoffuudet, skäär tenderna, knyter näffuan, grymtar, mumlar eller ock någhot annat sådant wredhes tekn giffuer ifrå sigh. LPetri Mandr. A 8 b (1562). Häromdagen hörde jag med glädje, huru Wallin gaf hundsnus åt Afzelius, som började grymta öfver ditt tal i en societé hos Hedrén. CPHagberg (1818) i TegnérPpr 100. Dä va bussigt, mamma, .. grymtade unge Frans med munnen full af födelsedagskrans. Hedenstierna FruW 45 (1890). Gubben Selamb grymtade något i skägget. Siwertz Sel. 1: 123 (1920).
Spalt G 1089 band 10, 1929