Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GYLLINGSHAMMAR, sbst.
Etymologi
[ordet är eg. ett ortnamn; jfr: een skogsbacke, som heter Gillingshammar; och thär hoos een Klippa, som wij kallom ättstapel. Verelius Götr. 8 (1664; isl.: Gillnigzhamar). Det har sammanställts med det västgötska ortnamnet Gullhammar (se JGötlind i FolklStudSaml. 2: 83)]
(†) om ättestupa. Et sådant ställe (dvs. högt bärg varifrån de gamla nordborna ”foro till Oden”) kallades Ättstupa. Ättstapel, eller Gyllingshammar. Dalin Hist. 1: 153 (1747). SKL 4: 408 (1851).

 

Spalt G 1402 band 10, 1929

Webbansvarig