Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GYMNASIST jym1nasis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. gymnasist (jämte gymnasiast), nylat. gymnasista; till GYMNASIUM 2]
lärjunge vid ett gymnasium l. i gymnasieklasserna. Kvinnlig gymnasist. Biskopen weet wel att det icke tienar att Studenter gå Soknar, vthan Diekner och Gymnacister. Leinberg Skolv. 3: 57 (1643). Hvad titulaturen angick, så kallades Skolegossarna af sina lärare: Du, men Gymnasisterne: Monsieur. Ödmann Hågk. 89 (c. 1805; uppl. 1918). Hellström Lekh. 492 (1927).
Ssgr: GYMNASIST-BAL, pl. -er. —
-FLAMMA, f. (i sht vard.) jfr FLAMMA, sbst. 3. WoJ (1891). —
-FÖRENING. WoJ (1891). —
-MÖSSA. Ödman VårD 1: 7 (1882, 1887). —
-MÖTE. Svenska gymnasist- och studentmötet på Wiks slott 1900. —
-POESI. Beckman SvSpr. 236 (1904). —
-RÖRELSE. Sveriges kristliga gymnasiströrelse 1900—1924. (1925; boktitel). —
-UNIFORM.
Avledn.: GYMNASISTISK, adj. (föga br.) Runeberg ESkr. 1: 132 (1836).

 

Spalt G 1403 band 10, 1929

Webbansvarig