| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GÖRLIG jö3rlig2 l. jœ3r-, adj.2 -are ((†) superl. görligst Dybeck Runa 1848, s. 24 (1673: giörligste, sg. best.)). adv. -A (†, Cellarius 58 (1699, 1729)), -EN (†, se 2 e); adv. superl. -AST (se 2 b, c).
1) (†) med aktiv bet.: värksam; som innebär värksamhet l. handling; särsk. språkv. aktiv. (Lat.) Activus .. (sv.) Görligh. Linc. B 1 b (1640). Dadlig, .. (dvs.) görlig, wyrklig. Stiernhielm Ut. (1658, 1668). Prima Conjugatio. Innehåller mera änn 400 görlige ord. Tiällmann Gr. 208 (1696). Verba deponentia .. hafa .. denn görlige bemärkelsen. Därs. 211. Hamb. (1700).
2) med passiv bet.: som kan göras, som låter sig göra, möjlig att göra (åstadkomma, utföra osv.), möjlig; numera (utom i b o. d) bl. ss. predikativ med syftning på ett pron. i neutrum l. en inf. (ss. subj. l. obj.) samt i vissa förb., ss. på allt görligt sätt, i görlig grad o. d. Om, såvidt, så långt det är görligt l. görligt är. Allt vad görligt är, skall göras i denna sak. RP 1: XXXVIII (1629). Hvad man finner bäst och görligast, dhet vill man i acht taga. RP 3: 229 (1633). Thet är både görligit och nödwändigt, at wi inplantas, ei uti samma död, men til en lika död med Christo. Spegel Pass. 340 (c. 1680). At Bruk och Manufactur-värken på alt görligit sätt blifva förhulpne til de nödvändigheters erhållande, som (osv.). LandtmFörordn. 120 (1734). Stanna — ack, det är ej görligt. Rydberg Faust 85 (1876). Att .. tillse, huruvida .. olyckor må kunna i görlig grad förebyggas. PT 1912, nr 143 A, s. 2. — jfr O-GÖRLIG. — särsk.
a) i numera obr. anv. (jfr c, e); ofta övergående i den allmännare bet.: som kan finnas l. tänkas, förefintlig, tänkbar o. d. Hwartil .. (skogen) kan i alla görliga måhl vara nyttig at brukas. LandtmFörordn. 60 (1696). At hysa al görlig ömhet och omsorg för sina Barn. Lallerstedt Dygdel. 100 (1746). Vid alla görliga tilfällen. Dahlberg Lefn. 65 (c. 1755; uppl. 1911). Köpskillingen var oftast icke giörlig (dvs. möjlig att erlägga). ASchönberg (1781) hos Hjelt Medicinalv. 2: 210.
b) i superl. (jfr c, d), övergående i bet.: så stor som möjligt, största möjliga; ss. adv. framför en annan superl.: ”möjligast”; numera nästan bl. (i skriftspr., ngt ålderdoml.) i uttr. i görligaste måtto (förr äv. måtton), i största l. högsta möjliga mån l. grad, så mycket som möjligt; jfr c. (Detta är) effter giörligste flyt antecknadt och i pennan fattadt. Dybeck Runa 1848, s. 24 (1673). Med then fullkomlighet, som .. menniskior .. i giörligaste motton åstadkomma kunna. Swedberg Schibb. 184 (1716). Görligaste förening af korthet och fullständighet. Atterbom PhilH 529 (1835). På görligast bästa sätt. Afzelius Minn. 42 (c. 1870). Att de kortvariga fängelsestraffen i görligaste måtto varda inskränkta. VL 1898, nr 57, s. 2.
c) (†) i uttr. på l. i (det) görligaste, stundom bl. görligast, så mycket som möjligt är, i högsta möjliga grad l. mån; jfr b. Steuchius NBozæus D 2 a (1675: på thet görligaste). Om iag finge den höga nåden åtniuta (att bliva utnämnd till kyrkoherde), will iag tilse på giörligaste församblingarna klagolöst förnöia. VDAkt. 1703, nr 17. De skäl och omständigheter, hvarigenom Sanning och Rättvisa giörligast utletas och pröfvas kan. PH 5: 2996 (1750). At sådant i det görligaste kunna förekomma. FoU 16: 190 (1753). LandtmFörordn. 44 (1765).
d) (numera föga br. utom i Finl.) i uttr. med görligaste första l. (i Finl. vanl.) med (det) första görliga, så fort l. snart som möjligt, vid första (möjliga) tillfälle. VDAkt. 1760, nr 321. Att denna undersökning .. med görligaste första verkställa. Calonius Suppl. 304 (1814). Man kan ju inte heller med det första görliga ryka på sina nya släktingar för att (osv.). Tavaststjerna Bröl. 57 (1893). Att icke den .. sjuke lät sadla sin häst och med görligaste första sprängde åstad. Wieselgren 178 (1900). Cannelin (1921).
e) (†) ss. adv. görligen: möjligen, möjligtvis; rimligen; lämpligen. Man har .. gåt med detta påstående så långt, som man giörligen kunnat. 2RARP 5: 644 (1727). (Vi) kunne .. icke bestrida, at ju Landet (dvs. Värmland) görligen kunnat vara räknadt til Väster-Göthland. Fernow Värmel. 186 (1773). Adlerbeth Ant. 1: 248 (c. 1792).
1) (†) till 1: (arbets)förmåga, arbetskrafter? Ställandes wåre tanckar och all giörligheet till Kongl. Maij:tz allernådigeste behagh. RARP 6: 254 (1657).
2) till 2: förhållandet att ngt kan göras osv.; möjlighet. HSH 31: 132 (1664). Är det då ingen görlighet at komma undan? Rutström Schiller 59 (1799). Görligheten af mitt förslag. Palmblad Nov. 3: 29 (1817, 1841). Auerbach (1909). jfr O-GÖRLIGHET. särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. efter görligheten, äv. efter görlighet och förmåga o. d., förr äv. efter all görlighet l. bästa l. högsta görligheten o. d., så vidt l. så mycket det är möjligt; efter bästa förmåga. (Att) alt underslef effter bästa görligheeten må afwärias. LReg. 263 (1665). Vi (ha) efter all görlighet sökt .. at efterkomma och fullgöra hvad oss i detta mål befalt varit. Fant HdlSvH 2: 73 (1726). Att Kronans och andra allmänna medel varda, efter görligheten, utan uppehåll redoviste. Rabenius Kam. § 503 (1825). Efter görlighet och förmåga. Thomander 2: 284 (1838).
b) (†) i uttr. med första görlighet, så fort l. snart som möjligt; jfr GÖRLIG, adj.2 2 d. Hvilket .. skall .. med aldraförsta giörlighet Ven: Consistorio .. öfversändas. VDAkt. 1731, nr 129. Om krig upkommer, medan .. (”enrolleringskarl”) vistas borta eller utrikes, skal han med första giörlighet sielfmant sig inställa. PH 5: 3014 (1750). VDAkt. 1792, nr 553.
Spalt G 1745 band 10, 1929