Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HAMPUS, sbst.1, m.
Etymologi
[av personnamnet HAMPUS, som tyckes ha användts i sekundär anv. på samma sätt som HANS; jfr: Således är iag eij mera E’r Camerath Vänkiär, utan E’r dräng Hans eller Hampus; som I tillförene på skämt mig kallat. Gyllenborg Vill. 2 (1721; yttrat av en person som spelar rollen av tjänare till sin kamrat)]
(†) ss. nedsättande benämning på en person: narr, dumsnut. Then som i Hofwet oskickeligh är, han moste wara en Narre, och hwar mans Hampus. Fosz 585 (1621; nt.: ydermans Henselyn). (Han) på Fåhnars wijs, mäd Gökkel Dokkor leeker / En Hampus eller En Pankaka ok Mors Grijsz. Lucidor (SVS) 238 (1672).

 

Spalt H 232 band 11, 1930

Webbansvarig