Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HANDSKRIFT han3d~skrif2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(hand- 1524 osv. hande- 1641—1705. hands- 1553—1628)
Etymologi
[fsv. handskrift; jfr d. haandskrift, t. handschrift, ävensom mlat. manuscriptum; jfr HAND 10]
1) (mindre br.) skrivning för hand; skrift. För Belsasar .. uttydde (Daniel) .. den hemlighetsfulla handskrift, som fans på väggen i dennes palats. NF 3: 841 (1879). (Uppgifterna) kunna anbringas medelst handskrift, maskinskrift, stämpling eller tryck. SFS 1914, s. 91.
2) (†) (ngns) egenhändig(a) skrift; särsk.: egenhändig underskrift, namnteckning. Huilkit alt hanss nade beuiste med hanss (dvs. mäster Knuts) egin handscrefft i the breff som i samme vprörilske saker vtscreffne vore. G1R 3: 221 (1526). (Jag) stadfäster och bekräffther thet medt mit signete och handschrifft. RR 17/1 1547, fol. 19. Atterbom Minn. 502 (1818). Dalin (1852).
3) (†) skrivelse, brev, dokument; särsk.: skriftlig förbindelse l. försäkran l. skriftligt erkännande o. d.; revers, skuldsedel, förskrivning. OPetri Tb. 14 (1524; uppl. 1929). (Han) fick .. honom .. silffwret, och toogh ena Handscrifft aff honom ther på. Tob. 1: 17 (Bib. 1541). Tå mitt bod .. begärade klädrna och framtedde wälb(o)rne Fruns egen handskrifft. VDAkt. 1667, s. 322. Handslag aktade man (i forntiden) långt mer än Eder och handskrift. Nicander GSann. 84 (1767). Cavallin (1875; angivet ss. ”gammaldags”). — bildl. (Gud i Kristus) haffuer förlatit oss alla synder, och affplånat then handscrifft som oss emoot war genom bescriffuen lagh bewisat. Kol. 2: 14 (NT 1526); jfr Ps. 1695, 16: 2, samt Ps. 1819, 154: 2.
4) handskriven bok l. skrift l. avhandling o. d., manuskript; i uttr. i handskrift äv. mera abstr.: i handskrivet skick, i form av handskrift. Föreligga, vara färdig i handskrift. HFinlH 1: 292 (1546). Hwars (dvs. Samuel Columbus) ord, af en hans handskrifft, lyder så. Swedberg Schibb. 34 (1716). Jag såg der (i Kurkarany) en myckenhet Arabiska handskrifter. Ödmann MPark 47 (1800). Friesen o. Grape CodArg. VII (1928). (†) Att utan handskrift (dvs. koncept) framträda för församlingen. Polyfem IV. 15: 3 (1811). — jfr BILD-, EDDA-, LAG-, MEDELTIDS-, ORIGINAL-, PAPPERS-, PERGAMENTS-HANDSKRIFT m. fl.
5) (numera föga br.) stil, handstil, piktur Samma breff (är) Doctor vincentii scriffuares stijl och håndscrifft. G1R 5: 70 (1528). Min handskrift är ofta oläslig. Tegnér (WB) 5: 374 (1825). 2NF 25: 1197 (1917).
Ssgr (till 4; i sht i fackspr.): HANDSKRIFTS-AVDELNING~020, i bibliotek. NF 3: 286 (1878). —
-BESKRIVNING. paleogr. Friesen (o. Grape) CodArg. 1 (1928). —
-FRAGMENT. NF 8: 1298 (1884). —
-FYND. Lundström UngVet. 5 (1900). —
-KLASS. vid klassificering av handskrifter. PedT 1894, s. 121. —
-KÄNNARE. Eichhorn Stud. 2: 208 (1872). —
-LÄSNING. Övningar i handskriftsläsning för historiker, jurister m. fl. —
-MATERIAL. Wisén i 3SAH 4: 239 (1889). —
-PUBLIKATION. SFS 1924, s. 693. —
-SAMLING. Iduna 8: 140 (1820). —
-STUDIUM. Rydqvist SSL 1: IV (1850).
Avledn. (till 4): HANDSKRIFTLIG, adj. [jfr d. haandskriftlig, t. handschriftlich] (i sht i fackspr.) som utgöres av l. föreligger i handskrift, handskriven; äv.: som har avseende på l. gäller handskrift(er), handskrifts-, manuskript-. Handskriftligt dokumenterad. Möller (1790). ”Heimskringlas” handskriftliga apparat. NF 5: 55 (1881). Handskriftliga urkunder. SkrHVSamfU IX. 3: 46 (1904).

 

Spalt H 397 band 11, 1930

Webbansvarig