| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HASTELIG has3telig2, adj. -are (gradf. dock föga br., RP 8: 260 (1640: thet hasteligaste), Östergren (1926; angivet ss. sälls.)). adv. = (†, TbLödöse 44 (1587), Östergren (1926; angivet ss. ”åld.”)), -A (numera föga br., G1R 1: 2 (1521: Hasteliige), Östergren (1926)), -EN (G1R 25: 102 (1555) osv.).
1) = HASTIG 1; numera nästan bl. (i sht i vitter stil, särsk. ålderdoml. l. arkaiserande, stundom skämts. arkaiserande) ss. adv.: hastigt, snabbt. Hon stoodh hasteligha vp och gick vth. Joh. 11: 31 (NT 1526). Mester Dijrick när han hörde att Her Götstaff war så när kommen, kallade han hastelige folket tilbake igen iffrå Köping. Svart G1 26 (1561). Sakerne hafve vij effter tijden och lägenheten på thet hasteligaste, som thet skee kunne, afhulpit. RP 8: 260 (1640). Och Riddaren hastliga gullhornet tog: / ”Fort undan, du ledaste troll!” PoetK 1812, 1: 59. De österrikiska trupperna gåfvo sig hasteligen af på järnväg söderut. Nordensvan Mainfältt. 3 (1894). (Han) lyktade hasteliga sitt griftetal så sägande (osv.). Bergegren Strejkl. 126 (1907). JudLittSSkr. 7: 68 (1925). — särsk.
a) (†) ss. adv. = HASTIG 1 b. Bede vj kerlige at för:de sölff hielp motte hastelighe framsendis. G1R 1: 252 (1524). I sinnet jag högligen räds, att hastligen alla / Ithakas män må löpa mot oss till storms. Johansson HomOd. 24: 353 (1845). — särsk. = HASTIG 1 b α. Then falskhet (osv.) .., som the danske nogsampt thette fattiige rijkett påfördt haffve, borde icke så hasteliigen bliffve förgättid. G1R 25: 102 (1555).
b) = HASTIG 1 c; numera bl. (knappast br.) ss. adv.: plötsligt. (De falska lärarna) wardha förandes offuer sigh sielff en hasteligh fördömilse. 2Petr. 2: 1 (NT 1526; Bib. 1917: plötsligt fördärv). Wår Broders salighe Konungh Erichz hastelighe och oförmodelighe Begraffningh. Tegel E14 319 (i handl. fr. 1577). En tanke i hjertat hon hastelig fick. Ling As. 268 (1833). Auerbach (1909).
c) (†) ss. adv., övergående i bet.: i brådskan, i hast; jfr HASTIG 1 d. Hasteliige Scriffuith i Henemora palm lögerdagh vnder mit Signet. G1R 1: 2 (1521). (Lat.) Obiter. (sv.) Vid förbigående, hasteligen. Ekblad 101 (1764).
2) (†) ss. adv.: häftigt; jfr HASTIG 4 o. 5. Förlickte Hans rimsnider och Hindrich v[an] Brem- [m]en den saak på Hindrich Hanssons wegne, för han hastelig hade taletth för rätthe. TbLödöse 44 (1587).
3) (†) i uttr. i ett hasteligt mod, i hastigt mod (se HASTIG 5 slutet). Han hadhe sådane oqwemens ord och rychte latedt sig oförwarlige vndfalle i eth hasteligit och wredz mode. G1R 7: 52 (1530).
4) (†) = HASTIG 6. Hasteliga handräckningar, hvilka ej tåla drögsmål. FörordnPolic. 13/2 1776, s. B 1 a.
Spalt H 510 band 11, 1930