Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HEMORRAGI he1moragi4 l. hem1-, l. -år- l. -ωr-, l. HÄMORRAGI hä1m-, l. häm1-, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet -rrhagi. hemo- 1759 osv. hæmo- 1770—1885. hämo- 1757 osv.)
Etymologi
[jfr t. hämorrhagie, eng. hemorrhage, fr. hémorrhagie, av lat. hæmorrhagia, av gr. αἱμοῤῥαγία, av gr. αἷμα, blod, o. en avledn. av stammen i gr. ῥηγνύναι, bryta, brista, bryta fram]
med. blödning; numera bl. om blödning i vävnad, i sht om hjärnblödning; äv. konkretare. Utvärtes Hämorrhagier stillas i Finland med fnöske. SvMerc. 2: 794 (1757). Vid obduktionen (efter gasförgiftning med klor) anträffas .. utbredda hämorrhagier i hjärnans hvita substans. LbKir. 1: 610 (1920).
Avledn.: HEMORRAGISK, adj. med. som sammanhänger med l. har avseende på blödning. Svalin Ordl. (1847). De s. k. hemorragiska diateserna eller blödningssjukdomarna. 2NF (1917). LbKir. 2: 638 (1922).

 

Spalt H 774 band 11, 1930

Webbansvarig