Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HEMSKEFULL, adj.
Etymologi
[jfr fsv. hemska, blyghet, blygsamhet, dårskap, dumhet, motsv. isl. heimska, dårskap, enfald, avledn. av fsv. hemsker resp. isl. heimskr (se HEMSK, adj.1), o. FULL, adj.]
(†)
1) motsv. HEMSK, adj.1 4: ängslig, rädd, bekymrad. Vi voro alla lite hemskefulla i vårt sinne, för en hvar tänkte på sig och de sina. Lönnberg BlSkär. 108 (1876).
2) motsv. HEMSK, adj.1 9: full av hemskhet, hemsk. Kellgren 2: 274 (1791). Och kullarne af drakeld glimma / I nattens hemskefulla timma. Stagnelius (SVS) 2: 191 (c. 1815). Här är så hemskefullt och ödsligt, alldeles som i en kyrkesakristia. Knorring Torp. 1: 127 (1843).

 

Spalt H 780 band 11, 1930

Webbansvarig