Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HINDBÄR, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(hin- 1751—1881. hind- 1858—c. 1870. hing- 1824—c. 1870. hinn- 1755—c. 1870)
Etymologi
[sv. dial. (södra Sv.) hinn(e)bär, hingbär o. d.; motsv. d. hindbær, nt. himber o. d., holl. dial. hennebes o. d., fht. hintperi, t. himbeere, eng. dial. hindberry; av HIND, sbst.1, o. BÄR, sbst.1; med avs. på bet. jfr HJORTRON m. fl. till djurnamn bildade benämningar på bär]
(†) (bär av) växten Rubus idæus Lin., hallon(buske). Linné Sk. 240 (1751). Fries Ordb. (c. 1870).

 

Spalt H 920 band 11, 1931

Webbansvarig