Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HJORTRON jω3rtron2, äv. jωr3t-, n.; best. -et; pl. =; pl. best. -en (Nordenskiöld Vega 1: 40 (1880) osv.), ä. o. vard. i vissa trakter äv. -a (Landsm. XVII. 1: 22 (1671) osv.).
Ordformer
(hjort- (hiort-) 1549 osv. jort- 1640—1924. -en 1838 (fr. Skåne). -er, pl. 1755 (fr. Västergötl.)—1816. -orn 1549. -ron (-rånn) 1549 osv. Anm. Fries BotUtfl. 3: 240 (1864) upptar ”Hjortra n., vanligen Hjortron pl.”)
Etymologi
[sv. dial. jort(r)on, n., jorta, f., o. d.; jfr d. dial. (Jyll.) hjorting, om halvmogna hjortron; med den i bärnamn vanliga ändelsen -on bildat till HJORT, varvid r möjl. tillagts i anslutning till SMULTRON o. d.; med avs. på bet. jfr HINDBÄR, ävensom Loewe GermPflanzN 154 (1913)]
benämning på de först rödgula, sedan höggula, av en mängd små, fast sammanhängande stenfrukter bildade ”bären” av örten Rubus Chamæmorus Lin.; äv.: hjortronört; jfr MOLTER. Syltade Hiortron. GripshR 1549. Hjortron, (l.) Myrbär .. säljas dels friska, dels torra, dels insyltade med såcker eller sirop, dels utan sött inlagde. Orrelius (1797). Hjortron eller snotterbär vexa på mycket myrländta ställen. Berlin Lsb. 182 (1852). Hjortron röras sönder till mos och hålla sig sedan förträffligt utan tillsats af socker. Walin Födoämn. 148 (1906).
Ssgr: A: HJORTRON-BLAD. —
-BLOM. jfr -BLOMMA. —
-BLOMMA, r. l. f. blomma av hjortronört; förr äv.: hjortronört. Forsström Dagb. 73 (1800). —
-BUSKE. (†) hjortronört. Schroderus Comenius 138 (1639; t.: Brombeerstrauch). Björkman (1889). —
-MOS. Linné Diet. 2: 187 (c. 1750). —
-MYR. (hjortron- 1896 osv. hjortrons- 1752) myr där hjortron växa i större mängd; särsk. växtbiol. om tuvig, med hjortronstånd beväxt myr. PH 5: 3432 (1752). Simmons FlKiruna 342 (1910). —
-RIS. (i vissa trakter) om stam o. blad av hjortronört; förr äv.: hjortronört. Franckenius Spec. E 4 a (1659). Svartengren Vårst. 18 (1912). —
-STÅND. —
-SYLT. —
-ÖRT. bot. örten Rubus Chamæmorus Lin. Lilja SkånFl. 353 (1870).
B (†): HJORTRONS-MYR, se A.

 

Spalt H 993 band 11, 1931

Webbansvarig