| Publicerad 1931 | Lämna synpunkter |
HISSA his3a2, v.1, förr äv. HYSSA, v. -ade ((†) ipf. -te Schroderus JMCr. 76 (1630), Dybeck Runa 1842—43, 3: 7 (1682); -a SkrGbgJub. 6: 317 (1594); -e BtÅboH I. 11—12: 24 (1660); sup. -t Landsm. XI. 1: 104 (1702)); imper. ngn gg hiss (2Saml. 1: 121 (1669; i bet. 1), Lundegård Prins. 70 (1889; i bet. 2)). vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr HISS, sbst.2—3
1) medelst lina o. block l. medelst spel l. hiss lyfta l. höja (ngt) l. transportera (ngt) uppåt; särsk. (i sht sjöt.; jfr a): lyfta l. höja (ngt) till den plats där (det) normalt l. för visst ändamål bör vara placerat; äv. (dock icke ss. sjöterm), i förb. HISSA NED, i fråga om rörelse l. transport nedåt. Hissa lampan i taket. Ner han heijssa sallthidh wthur skipidh, badh han kåckien på Ormenn att hiellpa sigh. SkrGbgJub. 6: 317 (1594). Stiernhielm Jub. 67 (1644, 1668). Sedan båten blifvit hissad höllo vi något ut till sjöss, för att undvika de .. farliga Bellaco-klipporna. Skogman Eug. 1: 83 (1854). Underrår hållas på erforderlig höjd genom borgar, och de andra rårna hissas eller firas medelst fallen. 2UB 9: 598 (1906). Loghiss .. med hissning af 60 à 70 lass om 700 à 1,000 kg. LAHT 1913, s. 654. — särsk.
a) i sht sjöt. i vissa mer l. mindre stående uttr. Hissa segel (näml. för att avsegla). Hissa flagg, flaggan, en flagga. Effter Hans Kongl. Onåde fick godh Wind, lät han hissa Segel. G1R 1: 20 (1521). At hisza Segl i Topp. Spegel GW 71 (1685). När en amiral mottager befälet, hissas hans flagg under salut och musik. UB 7: 338 (1874). Den rödochvita Dannebrog hissad över en villas rosenbuskager. Böök ResFriedr. 7 (1930). — särsk. (numera knappast br.) i uttr. hissa ankar, lätta ankar. Lucidor (SVS) 165 (1671; i bild). PH 5: 2977 (1750). Björkman (1889).
b) (mindre br.) abs.: hissa segel (för att avsegla), sätta segel. TurÅ 1909, s. 137 (1777). Han ser fadren ro för lifvet emot land, först emot land, men straxt efter hissar han och håller till sjös, rätt ost. Strindberg Fagerv. 39 (1902).
c) (i fråga om ä. l. utländska förh., vard.) hissa upp (ngn) i en galge l. på en spöpåle; äv.: hänga (ngn). Syndaren hissas, .. och slås på bara kroppen med piska. KKD 3: 98 (c. 1740). Går det illa med det, som meningen är att narra er till, så bli ni utan förskoning hissade (dvs. hängda). Högberg Jim 45 (1909).
d) oeg. o. bildl. Kinderna hissa en flagg, än röd, det är blygselns, än hvit. Tegnér (WB) 9: 159 (1841); jfr a. Vassarne, som stå i strandens vågskvalp, hissa glänsande, brunvioletta vippor högt öfver det susande gröna. Rosenius Naturst. 55 (1897). — särsk. (vard.) med avs. på pris o. d.: höja. De hissa de priset för varandra på auktionen. Om arbetslönerna icke — bland annat genom onaturligt höga hyror — hissades i höjden. VL 1908, nr 117, s. 3. Hissa (aktie-)kurserna. Grebst Grängesbg 198 (1908).
e) i uttr. hissa på ngt, draga i lina o. d. för att hissa upp (ngt). Stå och hissa och hissa på ridån utan att få upp den. Östergren (1927).
2) [anv. sannol. uppkommen gm anslutning till HYSSA, kasta] (vard.) lyfta l. kasta (upp) ngn, ”hyssa” (ngn). Iagh tigh hissar från Golff i taak. Chronander Bel. F 4 b (1649). (Isl.) Fleyga .. (lat.) Projicere, incitare. (sv.) Hisza i Wädret. Verelius 73 (1681). Så grät hon en vers igen, och så skrattade hon, och så hissade hon en snorig och smutsig unge. Nordström Amer. 50 (1923). — särsk. ss. hyllning lyfta (ngn) på händerna l. kasta (ngn) upp i luften. De nyblivna studenterna hissades. Geijer Brev 260 (1830). Wetterbergh Sign. 142 (1843; i fråga om ironisk hyllning med mera hårdhändt behandling). Wulff 85År 306 (1929).
HISSA NED10 4 l. NER4, förr äv. NEDER. till 1: medelst lina o. block o. d. sänka (ngt). Dhe som hijsse nider dhe söndrige klåckorna af stoora tornett, slogo sönder dhem. BtÅboH I. 11—12: 24 (1660). Weste (1807). Hissa ned landets flagga. Heidenstam Vad vilja vi? 5 (1914). särsk. refl. (Ingevald o. hans män) knöto ihop tre bälten och hissade sig ned, en efter en (genom vindögat i Ulf Ulfssons stuga). Heidenstam Folkung. 1: 110 (1905). jfr NEDHISSA. Anm. Förb. förekommer icke ss. sjöterm o. anv. anses ofta ss. icke fullt korrekt, när det är fråga om nedhalandet av flagga; jfr Wrangel SvFlBok 68 (1897), SvD(A) 1930, nr 120, s. 9. —
HISSA PÅ10 4. till 1; särsk. (i sht bland sportseglare): hissa segel. Längst ner vid hafsstranden låg en kutter med två båtsmän färdiga att hissa på vid kommando. Strindberg Fjerd. 24 (1877). Tord kunde inte ligga kvar längre (i kajutan). Han klev ut på däck igen och började mekaniskt hissa på. Siwertz Sel. 2: 219 (1920). —
1) till 1. SkeppsgR 1544. The hyste vp theras silke Seghel, / Vnder theras förgyllande Råå. PolitVis. 28 (1638). (Malmen) hissas .. upp ur grufvorna dels med ånga, dels med vattenkraft. LbFolksk. 127 (1890). särsk.
a) (vard.) till 1 c. (I det trädet hade) mången hissats upp (för att hängas) som varit oskyldigare än han. Heidenstam End. 274 (1889). Quennerstedt Torneå 2: 226 (1903).
b) oeg. o. bildl.; jfr HISSA, v.1 1 d. 1867 har man redan hunnit hissa upp (den urspr. mycket långa) öfverklädningen till halfva kjolen. Kleen Kvinn. 186 (1910). särsk. till 1 d slutet. Man vill begagna de höga mjölprisen såsom förevändning att hissa upp prisen ännu mer än som är nödvändigt. SD(L) 1898, nr 213, s. 2.
2) (föga br.) till 2: lyfta l. kasta upp (ngt). Iorden och mullen war hissat vp på backen (ur en grav). Gyllenius Diar. 195 (c. 1660). —
HISSA UT10 4. (föga br.) till 1: gm att hissa transportera ut (ngt). Soldaterne (ombord på fartyg) böra hielpa til at hissa proviant, samt dricka och vatn in och ut. PH 6: 3826 (1755). jfr UTHISSA.
-BJÄLKE. särsk. om från övre delen av en byggnad framskjutande bjälke med däri fäst block för upphissande av tyngre föremål till byggnadens övre delar. Strindberg SvÖ 1: 405 (1883). MeddSlöjdF 1899, 1: 10. —
-BLOCK. för upphissande o. nedfirande av (tyngre) föremål användt block. Wikforss 1: 831 (1804). 2NF 36: 413 (1924). —
-BOCK, r. l. m. sjöt. i mer l. mindre lutande ställning anbragt o. i övre ändan med block försedd bom l. spira för lyftning av tyngre föremål, i sht vid lastning o. lossning. Ramsten NautHlex. 13 (1866). Stenfelt (1920). —
-HJUL, sbst.2 (sbst.1 se sp. 956). för upphissande o. nedfirande av tyngre föremål användt block av järn i form av ett hjul. VetAH 1751, s. 132. Stenfelt (1920). —
-INRÄTTNING~020. inrättning för upphissande o. nedfirande av (tyngre) föremål. TT 1874, s. 183. LAHT 1909, s. 20. —
-LINA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 956). lina varmed tyngre föremål upphissas l. nedfiras. Sjögren (1795). BoupptVäxjö 1867. —
-PENDEL. enkel elektrisk lampa (bl. bestående av den i ledningstråden hängande lamphållaren med glödlampa o. tillhörande skärm) som gm hissanordning kan höjas l. sänkas. —
-SPEL. tekn. spelanordning för upphissande o. nedfirande av tyngre föremål. Ambrosiani DokumPprsbr. 207 (i handl. fr. 1788). 2NF 28: 780 (1918). —
-TAG. (vard., mindre br.) om (varje särskilt) dragande i hisslina o. d. för att upphissa ngt. WoL 600 (1889). Ta ett hisstag. Östergren (1927). —
-TAVLA. skjutk. o. mil. vid skolskjutning använd, genom en hissanordning höj- o. sänkbar måltavla. SD(L) 1902, nr 572, s. 2. SFS 1911, Bih. nr 65, s. 3. —
Spalt H 956 band 11, 1931