Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOLSBÄR, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(holl- 1694 (: Hollbärsträ). holls- 1716 (: Hollsbärsträd)—1805 (: Hollsbärs Pipeskaft). hols(s)- 1638 (: Holsbärträ)—1720. holts- 1746 (: Holtsbärsträ). håll- 1672 (: Hållbärslööff)—1765. hålls- 1746—1759. håls- 1683 (: Hålsbärsträä)—1894)
Etymologi
[sv. dial. hållsbär, hollsbärsbuske; förra leden möjl. till holder, fläder (se HOLLUNDER), i äldre namngivning icke alltid klart skild från: olvon; l. kanske snarare till ngn med ourspr. h börjande form av OLVON; jfr äv. HÅLL-BÄR; senare leden är BÄR, sbst.1]
(†) (bär av) busken Viburnum opulus Lin., olvon(buske). Hel mogna Holgenbär eller Holssbär. Lindestolpe Färg. 73 (1720). Cnattingius Skogslex. (1874, 1894; angivet ss. allmogenamn i vissa trakter).
Ssgr (†): A: HOLSBÄR-TRÄ, se B.
B: HOLSBÄRS-LÖV. Utterman Ertmann C 1 a (1672). —
-PIPESKAFT. pipskaft gjort av ungt rotskott av olvonbuske. VLBibl. Bouppt. 1805. —
-TRÄ. (-bär- 1638—1659. -bärs- 1683—1773) = -TRÄD. Franckenius Spec. F 4 a (1638). Hallborg Beskr. 11 (1773). —
-TRÄD. olvonbuske. Lindestolpe FlWiksb. 35 (1716).

 

Spalt H 1120 band 11, 1932

Webbansvarig